< Psaltaren 77 >

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
برای رهبر سرایندگان: برای یِدوتون. مزمور آساف. با صدایی بلند به سوی خدا فریاد برمی‌آورم! به سوی خدا فریاد برمی‌آورم تا صدای مرا بشنود.
2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
به هنگام گرفتاری از خدا کمک می‌طلبم. تمام شب به سوی او دست نیاز دراز می‌کنم. تا دعایم را مستجاب نکند آرام نخواهم گرفت.
3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
خدا را به یاد می‌آورم و از حسرت می‌نالم. به فکر فرو می‌روم و پریشان می‌شوم.
4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
او نمی‌گذارد خواب بچشمانم بیاید. از شدت ناراحتی نمی‌توانم حرف بزنم.
5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
به روزهای گذشته فکر می‌کنم، به سالهایی که پشت سر نهاده‌ام می‌اندیشم.
6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
تمام شب را در تفکر می‌گذرانم و از خود می‌پرسم:
7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
«آیا خداوند مرا برای همیشه ترک کرده است؟ آیا او دیگر هرگز از من راضی نخواهد شد؟
8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
آیا دیگر هرگز به من محبت نخواهد کرد؟ آیا دیگر هرگز به قول خود وفا نخواهد کرد؟
9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
آیا خدا مهربانی و دلسوزی را فراموش کرده است؟ آیا غضب او باعث شده در رحمت او بسته شود؟»
10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
سپس به خود می‌گویم: «این از ضعف من است که چنین فکر می‌کنم. پس سالهایی را که دست خداوند قادر متعال در کار بوده است به یاد خواهم آورد.»
11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
بله، معجزات و کارهای بزرگی را که خداوند انجام داده است به یاد خواهم آورد
12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
و در کارهای شگفت‌انگیز او تفکر خواهم کرد.
13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
ای خدا، تمام راههای تو پاک و بی‌عیب است! خدایی به بزرگی و عظمت تو وجود ندارد.
14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
تو خدایی هستی که معجزه می‌کنی و قدرت خود را بر قومها نمایان می‌سازی.
15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
با دست توانای خود بنی‌اسرائیل را رهانیدی.
16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
آبها وقتی تو را دیدند به عقب رفتند و اعماق دریا به لرزه درآمد.
17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
از ابرها باران بارید. در آسمان رعد و برق پدید آمد و تیرهای آتشین به هر سو جهید.
18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
در میان گردباد صدای رعد شنیده شد و برق آسمان دنیا را روشن کرد. زمین تکان خورد و لرزید.
19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
از میان دریا جایی که هرگز به فکر کسی نمی‌رسید راهی پدید آوردی
20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
و مانند یک شبان، بنی‌اسرائیل را به رهبری موسی و هارون از آن عبور دادی.

< Psaltaren 77 >