Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

Dem Musikmeister über die Jeduthuniden; von Asaph ein Psalm. Laut ruf’ ich zu Gott, ja ich will schreien,

2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Wenn Drangsalszeiten über mich kommen, such’ ich den Allherrn; meine Hand ist nachts ohn’ Ermatten ausgestreckt, meine Seele will sich nicht trösten lassen.

3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Denk’ ich an Gott, so muß ich seufzen; sinne ich nach, so verzagt mein Geist. (SELA)

4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Du hältst mir die Augenlider offen, ich bin voll Unruhe und kann nicht reden.

5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Ich überdenke die Tage der Vorzeit, die längst entschwundenen Jahre;

6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

ich denke bei Nacht an mein Saitenspiel, ich sinne in meinem Herzen nach, und es grübelt mein Geist und fragt:

7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

»Wird der Allherr auf ewig verstoßen und niemals wieder Gnade üben?

8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

Ist seine Güte für immer erschöpft? sind seine Verheißungen abgetan für alle Zukunft?

9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

Hat Gott vergessen, gnädig zu sein, oder im Zorn sein Erbarmen verschlossen?« (SELA)

10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Da sagte ich mir: »Das bekümmert mich schmerzlich, daß das Walten des Höchsten sich hat geändert.«

11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Ich will gedenken der Taten des HERRN, will gedenken deiner Wunder von der Vorzeit her,

12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

will sinnen über all dein Tun und deine großen Taten erwägen.

13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

O Gott, erhaben ist dein Weg: wo ist eine Gottheit so groß wie Gott?

14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Du bist der Gott, der Wunder tut, du hast deine Macht an den Völkern bewiesen,

15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

hast dein Volk erlöst mit starkem Arm, die Kinder Jakobs und Josephs. (SELA)

16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Als die Wasser dich sahen, o Gott, als die Wasser dich sahen, erbebten sie, auch die Tiefen des Weltmeers zitterten;

17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

die Wolken ergossen sich in strömenden Regen, das Gewölk ließ Donner erkrachen, und deine Pfeile fuhren einher;

18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

deine Donnerstimme dröhnte am Himmelsgewölbe, Blitze erhellten den Erdkreis, es bebte und schwankte die Erde.

19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

Durchs Meer ging dein Weg dahin und dein Pfad durch gewaltige Fluten; doch deine Spuren waren nicht zu erkennen.

20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Du hast dein Volk geführt wie eine Herde unter Leitung von Mose und Aaron.