Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

Dem Musikmeister, nach Jeduthun. Von Asaph. Ein Psalm. Meine Stimme erhebe sich zu Gott, und ich will schreien, meine Stimme erhebe sich zu Gott, daß er auf mich höre.

2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

In der Zeit meiner Not suche ich den Herrn: meine Hand ist des nachts ausgestreckt und ermattet nicht; meine Seele will sich nicht trösten lassen.

3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Ich gedenke an Gott und seufze; ich sinne nach, und es verzagt mein Geist. (Sela)

4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Du hältst meine Augenlider wach; ich bin voller Unruhe und kann nicht reden.

5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Ich überdenke die Tage der Vorzeit, die längst entschwundenen Jahre.

6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

Ich gedenke in der Nacht meines Saitenspiels, sinne in meinem Herzen, und es forscht mein Geist:

7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

Will denn der Herr auf ewig verstoßen und keine Gnade mehr erzeigen?

8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

Ist's denn für immer mit seiner Gnade zu Ende, gar aus mit seiner Treue auf alle Geschlechter?

9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

Hat denn Gott vergessen, gnädig zu sein, oder im Zorn sein Erbarmen verschlossen? (Sela)

10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Und ich sprach: Das ist mein Leiden, daß die Rechte des Höchsten sich geändert hat.

11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Ich gedenke der Thaten Jah's; ja, ich gedenke deines wunderbaren Thuns in der Vorzeit.

12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

Ich will nachdenken über all' dein Thun und über deine großen Thaten sinnen.

13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Gott, erhaben ist dein Weg! Wer ist ein großer Gott wie Gott?

14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Du bist der rechte Gott, thust Wunder; du hast unter den Völkern deine Macht kund werden lassen.

15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Mit mächtigem Arm hast du dein Volk erlöst, die Söhne Jakobs und Josephs. (Sela)

16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Da dich die Wasser sahen, Gott, da dich die Wasser sahen, bebten sie, und es zitterten die Fluten.

17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

In den Strömen ergoß sich das dichte Gewölk; die Wolken donnerten, und es fuhren einher deine Pfeile.

18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Dein Donner erschallte im Wirbelwind; Blitze erleuchteten den Erdkreis, es zitterte und erbebte die Erde.

19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

Durchs Meer ging dein Weg, und dein Pfad durch große Wasser, und deine Spuren waren nicht zu erkennen.

20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Du führtest dein Volk wie Schafe durch Mose und Aaron.