Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

Pour la fin, pour Idithun, psaume d’Asaph. De ma voix j’ai crié au Seigneur; de ma voix j’ai crié à Dieu, et il m’a prêté attention.

2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Au jour de ma tribulation j’ai recherché Dieu: mes mains durant la nuit, ont été étendues vers lui; et mon espérance n’a point été déçue.

3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Je me suis souvenu de Dieu, et j’ai été ravi de joie; je me suis exercé à méditer, et mon esprit a défailli.

4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Mes yeux ont anticipé les veilles de la nuit; j’ai été troublé, et je n’ai point parlé.

5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

J’ai pensé aux jours anciens; et j’ai eu les années éternelles dans l’esprit.

6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

Et j’ai médité la nuit avec mon cœur, je m’exerçais à prier et je sondais mon esprit.

7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

Est-ce que Dieu nous rejettera éternellement? ou ne sera-t-il pas de nouveau plus favorable encore?

8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

Ou retranchera-t-il sans fin sa miséricorde, de génération en génération?

9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

Ou Dieu oubliera-t-il d’avoir pitié? ou contiendra-t-il, dans sa colère, ses miséricordes?

10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Et j’ai dit: C’est maintenant que je commence; ce changement est l’ œuvre de la droite du Très-Haut.

11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Je me suis souvenu des œuvres du Seigneur, je me souviendrai aussi de vos merveilles depuis le commencement.

12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

Je méditerai sur toutes vos œuvres, et je m’exercerai dans vos desseins.

13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Ô Dieu, votre voie est sainte: quel Dieu est grand comme notre Dieu?

14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Vous êtes le Dieu qui faites des merveilles. Vous avez fait connaître parmi les peuples votre puissance;

15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Vous avez racheté par votre bras votre peuple, les fils de Jacob et de Joseph.

16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Les eaux vous ont vu, ô Dieu, les eaux vous ont vu; et elles ont craint, et les abîmes ont été troublés.

17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Il y a eu un grand bruit des eaux: les nuées ont fait entendre leur voix.

18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

La voix de votre tonnerre a éclaté sur la roue.

19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

Dans la mer a été votre route, et vos sentiers ont été de grandes eaux: et vos traces ne seront pas connues.

20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Vous avez conduit, comme des brebis, votre peuple par les mains de Moïse et d’Aaron.