Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
Au chef des chantres. D’après Jeduthun. Psaume d’Asaph. Ma voix s’élève à Dieu, et je crie; Ma voix s’élève à Dieu, et il m’écoutera.
2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
Au jour de ma détresse, je cherche le Seigneur; La nuit, mes mains sont étendues sans se lasser; Mon âme refuse toute consolation.
3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
Je me souviens de Dieu, et je gémis; Je médite, et mon esprit est abattu. (Pause)
4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Tu tiens mes paupières en éveil; Et, dans mon trouble, je ne puis parler.
5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
Je pense aux jours anciens, Aux années d’autrefois.
6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
Je pense à mes cantiques pendant la nuit, Je fais des réflexions au-dedans de mon cœur, Et mon esprit médite.
7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Le Seigneur rejettera-t-il pour toujours? Ne sera-t-il plus favorable?
8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Sa bonté est-elle à jamais épuisée? Sa parole est-elle anéantie pour l’éternité?
9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Dieu a-t-il oublié d’avoir compassion? A-t-il, dans sa colère, retiré sa miséricorde? (Pause)
10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
Je dis: Ce qui fait ma souffrance, C’est que la droite du Très-Haut n’est plus la même…
11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
Je rappellerai les œuvres de l’Éternel, Car je me souviens de tes merveilles d’autrefois;
12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
Je parlerai de toutes tes œuvres, Je raconterai tes hauts faits.
13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
O Dieu! Tes voies sont saintes; Quel dieu est grand comme Dieu?
14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Tu es le Dieu qui fait des prodiges; Tu as manifesté parmi les peuples ta puissance.
15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
Par ton bras tu as délivré ton peuple, Les fils de Jacob et de Joseph. (Pause)
16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
Les eaux t’ont vu, ô Dieu! Les eaux t’ont vu, elles ont tremblé; Les abîmes se sont émus.
17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
Les nuages versèrent de l’eau par torrents, Le tonnerre retentit dans les nues, Et tes flèches volèrent de toutes parts.
18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
Ton tonnerre éclata dans le tourbillon, Les éclairs illuminèrent le monde; La terre s’émut et trembla.
19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
Tu te frayas un chemin par la mer, Un sentier par les grandes eaux, Et tes traces ne furent plus reconnues.
20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Tu as conduit ton peuple comme un troupeau, Par la main de Moïse et d’Aaron.
