Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

Au chef des chantres. Sur Iedouthoun. Psaume d’Assaph. Ma voix s’élève vers Dieu, et je crie; ma voix s’élève vers Dieu, et il me prête l’oreille.

2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

Au jour de ma détresse, je recherche le Seigneur, de nuit ma main se tend vers lui sans relâche: mon âme refuse toute consolation.

3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Je pense à Dieu et je gémis, je réfléchis et mon esprit se voile de tristesse. (Sélah)

4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Tu tiens mes paupières ouvertes, je suis troublé au point de ne pouvoir parler.

5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Je médite sur les jours d’un passé lointain, sur les années envolées depuis une éternité.

6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

La nuit, je me remémore mes cantiques, je médite en mon cœur, et mon esprit se plonge dans les réflexions:

7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

"Le Seigneur délaisse-t-il donc sans retour? Ne rendra-t-il plus sa bienveillance?

8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

Sa bonté a-t-elle disparu à jamais? Sa promesse est-elle annulée pour la suite des temps?

9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

Dieu a-t-il désappris la compassion? Ou bien, dans sa colère, enchaîne-t-il sa miséricorde?" (Sélah)

10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Et je me dis: "C’Est là ma souffrance, que la main du Très-Haut ait changé à mon égard."

11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

J’Évoquerai le souvenir des œuvres du Seigneur, oui, le souvenir de tes antiques merveilles.

12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

Je méditerai sur tous tes exploits, et passerai en revue tes hauts faits.

13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

O Dieu, sublime de sainteté est ta voie; est-il une divinité grande comme Dieu?

14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Tu es, toi, l’Etre tout-puissant, auteur de prodiges; tu fais éclater ta force parmi les nations.

15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Par ton bras tu affranchis ton peuple, les fils de Jacob et de Joseph. (Sélah)

16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Les flots te virent, ô Dieu; les flots te virent, et ils tremblèrent, les vagues profondes s’émurent de peur.

17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Les nuées se fondirent en pluies torrentielles, les cieux firent retentir leur tonnerre, et tes flèches volèrent de toutes parts.

18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Le fracas de ta foudre se mêla au tourbillon, les éclairs illuminèrent le monde, la terre gémit et vacilla.

19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

Tu frayas ta route à travers la mer, ton sentier à travers des eaux épaisses: tes traces échappèrent aux regards.

20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Tu conduisis comme un troupeau ton peuple, par la main de Moïse et d’Aaron.