Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
To the chief Musician, to Jeduthun, A Psalm of Asaph. I cried to God with my voice, [even] to God with my voice; and he gave ear to me.
2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
In the day of my trouble I sought the LORD: my sore ran in the night, and ceased not: my soul refused to be comforted.
3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
I remembered God, and was troubled: I complained, and my spirit was overwhelmed. (Selah)
4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Thou holdest my eyes waking: I am so troubled that I cannot speak.
5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
I have considered the days of old, the years of ancient times.
6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
I call to remembrance my song in the night: I commune with my own heart: and my spirit made diligent search.
7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Will the LORD cast off for ever? and will he be favorable no more?
8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Is his mercy wholly gone for ever? doth [his] promise fail for evermore?
9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Hath God forgotten to be gracious? hath he in anger shut up his tender mercies? (Selah)
10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
And I said, This [is] my infirmity: [but I will remember] the years of the right hand of the Most High.
11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
I will remember the works of the LORD: surely I will remember thy wonders of old.
12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
I will meditate also of all thy work, and talk of thy doings.
13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
Thy way, O God, [is] in the sanctuary: who [is so] great a God as [our] God!
14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Thou [art] the God that doest wonders: thou hast declared thy strength among the people.
15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
Thou hast with [thy] arm redeemed thy people, the sons of Jacob and Joseph. (Selah)
16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
The waters saw thee, O God, the waters saw thee; they were afraid: the depths also were disturbed.
17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
The clouds poured out water: the skies sent out a sound: thy arrows also went abroad.
18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
The voice of thy thunder [was] in the heaven: the lightnings lightened the world: the earth trembled and shook.
19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
Thy way [is] in the sea, and thy path in the great waters, and thy footsteps are not known.
20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Thou leddest thy people like a flock by the hand of Moses and Aaron.
