Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
“To the chief musician on Jeduthun, by Assaph a psalm.” [I lift up] my voice unto God, and I cry; [I lilt up] my voice unto God: do then give ear unto me.
2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
On the day of my distress I sought the Lord; in the night my hand was stretched out, and did not cease: my soul refused to be comforted.
3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
I think of God, and moan: I reflect, and my spirit is overwhelmed. (Selah)
4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Thou holdest my eyes awake: I am troubled and I cannot speak.
5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
I think over the days of old, the years of ancient times.
6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
I call to remembrance my song in the night; with my own heart I reflect: and my spirit maketh diligent search.
7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Will the Lord cast me off for ever? and will he never more give his favor again?
8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Is his kindness spent for ever? is his promise come to an end for all generations?
9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Hath God forgotten to be gracious? or hath he shut up in anger his mercies? (Selah)
10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
And I said, This shall be my entreaty, [for] the years of the right hand of the Most High.
11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
I will remember the deeds of the Lord; for I will remember out of ancient times thy wonders.
12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
I will meditate also of all thy work, and on thy deeds will I reflect.
13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
O God, in holiness is thy way: where is there a god so great as God?
14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Thou art the God that dost wonders: thou hast made known among the people thy strength.
15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
Thou hast redeemed with [a mighty] arm thy people, the sons of Jacob and Joseph. (Selah)
16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
The waters saw thee, O God, the waters saw thee; they shook: also the depths trembled.
17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
The clouds poured out water; the skies sent forth thunder: also thy arrows sped along.
18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
The voice of thy thunder was in the whirlwind; lightnings gave light to the world; the earth trembled and quaked,
19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
Through the sea led thy way, and thy path was through mighty waters, and thy footsteps could not be known.
20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Thou didst lead like a flock thy people by means of Moses and Aaron.
