Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

(Til Sangmesteren. Til Jedutun. Af Asaf. En Salme.) Jeg råber, højt til Gud, og han hører mig,

2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

jeg søger Herren på Nødens Dag, min Hånd er om Natten utrættet udrakt, min Sjæl vil ikke lade sig trøste;

3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

jeg ihukommer Gud og stønner, jeg sukker, min Ånd vansmægter. (Sela)

4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Du holder mine Øjne vågne, jeg er urolig og målløs.

5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Jeg tænker på fordums dage, ihukommer længst henrundne År;

6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

jeg gransker om Natten i Hjertet, grunder og ransager min Ånd.

7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

Vil Herren bortstøde for evigt og aldrig mer vise Nåde,

8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

er hans Miskundhed ude for stedse, hans Trofasthed omme for evigt og altid,

9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

har Gud da glemt at ynkes, lukket sit Hjerte i Vrede? (Sela)

10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Jeg sagde: Det er min Smerte; at den Højestes højre er ikke som før.

11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Jeg kommer HERRENs Gerninger i Hu, ja kommer dine fordums Undere i Hu.

12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

Jeg tænker på al din Gerning og grunder over dine Værker.

13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Gud, din Vej var i Hellighed, hvo er en Gud så stor som Gud!

14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Du er en Gud, som gør Undere, du gjorde din Vælde kendt blandt Folkene,

15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

udøste dit Folk med din Arm, Jakobs og Josefs Sønner. (Sela)

16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Vandene så dig, Gud, Vandene så dig og vred sig i Angst, ja Dybet tog til at skælve;

17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Skyerne udøste Vand, Skyhimlens Stemme gjaldede, dine Pile for hid og did;

18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

din bragende Torden rullede, Lynene oplyste Jorderig, Jorden bæved og skjalv;

19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

din Vej gik midt gennem Havet, din Sti gennem store Vande, dine Fodspor kendtes ikke.

20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Du førte dit Folk som en Hjord ved Moses's og Arons Hånd.