< Psaltaren 73 >

1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Yon Sòm Asaph Anverite, Bondye bon a Israël, a (sila) avèk kè ki san tach yo!
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Men pou mwen, pye m te prèt pou glise tonbe, Pa m yo te prèt pou chape.
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
Paske mwen te gen anvi awogan yo, lè m te wè jan mechan yo te byen reyisi.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Paske nan lanmò yo, nanpwen soufrans e kò yo byen gra.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Yo pa nan pwoblèm tankou lòt moun, ni yo pa toumante tankou limanite.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Pou sa, yo pote ògèy tankou yon bèl kolye. Abiman vyolans kouvri kon yon bèl rad.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Zye yo anfle nan mitan grès yo. Imajinasyon a kè yo dechennen nèt.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Yo giyonnen moun. Ak mechanste, yo pale afè oprime lòt moun. Yo pale konsi se anwo sa soti.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
Nan bouch yo rive nan syèl la, pandan lang yo fè gwo pwomnad sou tout latè.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Akoz sa a, pèp pa yo retounen kote yo, e yo kontinye bwè gran sous yo nèt.
11 Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"
Yo di: “Kòman Bondye konnen? Eske gen konesans kote Pi Wo a?”
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Gade byen, (sila) yo se mechan yo ye. Konsi, toujou alèz, yo te agrandi richès yo.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Anverite, se an ven mwen te kenbe kè m san tach, ak lave men m nan inosans.
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
Paske mwen te twouble tout lajounen e te resevwa chatiman chak maten.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.
Si mwen te di: “Mwen va pale konsa,” gade byen, mwen ta trayi jenerasyon pitit Ou yo.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Lè m te reflechi pou konprann sa, zye m pa t wè klè menm.
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Men jis lè m te antre nan sanktiyè Bondye a, mwen te vin konprann jan yo ta fini.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Anverite, Ou te mete yo kote ki glise anpil. Ou te jete yo ba jiskaske yo fini nèt.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Men kijan yo va detwi nan yon enstan! Y ap bale nèt ale avèk gran perèz kap rive sibitman!
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Tankou yon rèv lè moun leve, O SENYÈ, lè Ou leve, Ou va meprize pwòp fòm yo. Ou va rayi rèv de lespri yo.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Lè kè m te vin anmè, e kè m te pike anndan m,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
alò, mwen te vin ensansib e san bon konprann. Mwen te tankou yon bèt devan Ou.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Sepandan, mwen avè W tout tan. Ou te kenbe men dwat mwen.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Avèk konsèy Ou, Ou va gide mwen, e apre, resevwa mwen nan laglwa.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Se kilès mwen gen nan syèl la sof ke Ou? Epi anplis ke Ou, mwen pa vle anyen sou latè.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Chè mwen avèk kè mwen kab fè fayit, men Bondye se fòs kè mwen ak pòsyon mwen jis pou tout tan.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Paske gade byen, (sila) ki lwen yo va peri. Ou te detwi tout (sila) ki pa t fidèl a Ou menm yo.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Men pou mwen, rete pre Bondye se bonte mwen. Mwen te fè Senyè a, BONDYE a, refij mwen, Pou m kab pale tout zèv Ou yo.

< Psaltaren 73 >