Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

Al maestro de coro. Por el tono de “Los lirios”. De David. ¡Sálvame, oh Dios! porque las aguas me han llegado al cuello.

2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

Estoy sumergido en lo hondo del fango, y no hay donde hacer pie; he caído en aguas profundas y me arrastra la corriente.

3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Me he cansado de llamar, mi garganta ha enronquecido, han desfallecido mis ojos esperando a mi Dios.

4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

Más que los cabellos de mi cabeza son los que sin causa me odian. Son demasiado poderosos para mis fuerzas los que injustamente me hostilizan, y tengo que devolver lo que no he robado.

5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

Tú, oh Dios, conoces mi insensatez y mis pecados no te están ocultos.

6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

No sean confundidos por mi causa los que esperan en Ti, oh Señor, Yahvé de los ejércitos. Que no se avergüencen de mí quienes te buscan, oh Dios de Israel.

7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

Es por tu causa si he sufrido oprobio y mi rostro se ha cubierto de confusión.

8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

He venido a ser un extraño para mis hermanos; los hijos de mi madre no me conocen,

9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

porque me devora el celo de tu casa, y los baldones de los que te ultrajan cayeron sobre mí.

10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

Me afligí con ayuno, y se me convirtió en vituperio.

11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

Me vestí de cilicio, y vine a ser la fábula de ellos.

12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

Murmuran contra mí los que se sientan a la puerta, y los bebedores me hacen coplas.

13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

Mas yo dirijo a Ti mi oración, oh Yahvé, en tiempo favorable, oh Dios, escúchame según la grandeza de tu bondad, según la fidelidad de tu socorro.

14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

Sácame del lodo, no sea que me sumerja. Líbrame de los que me odian y de la hondura de las aguas.

15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

No me arrastre la corriente de las aguas, ni me trague el abismo, ni el pozo cierre sobre mí su boca.

16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

Escúchame, Yahvé, porque tu gracia es benigna; mírame con la abundancia de tu misericordia;

17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

no escondas tu rostro a tu siervo, escúchame pronto porque estoy en angustias.

18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Acércate a mi alma y rescátala; por causa de mis enemigos, líbrame.

19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

Bien conoces Tú mi afrenta, mi confusión y mi ignominia; a tu vista están todos los que me atribulan.

20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

El oprobio me ha quebrantado el corazón y titubeo; esperé que alguien se compadeciera de mí, y no lo hubo; y que alguno me consolara, mas no le hallé.

21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Por comida me ofrecieron hiel; y para mi sed me dieron a beber vinagre.

22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Conviértaseles su mesa en lazo y su holocausto en tropiezo.

23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Obscurézcanse sus ojos para que no vean; y encorva siempre sus espaldas.

24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Vierte sobre ellos tu indignación, y alcánceles el ardor de tu ira.

25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

Devastada quede su casa, y no haya quien habite en sus tiendas.

26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Por cuanto persiguieron a aquel que Tú heriste, aumentaron el dolor de aquel que Tú llagaste.

27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Añádeles iniquidad a su iniquidad, y no acierten con tu justicia.

28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Sean borrados del libro de la vida, y no estén escritos con los justos.

29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Yo soy miserable y doliente, mas tu auxilio, oh Dios, me defenderá.

30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

Alabaré el nombre de Dios en un cántico, le ensalzaré en un himno de gratitud;

31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

y agradará a Yahvé más que un toro, más que un novillo con sus cuernos y pezuñas.

32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Vedlo, oh humildes, y alegraos, y reviva el corazón de los que buscáis a Dios.

33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

Porque Yahvé escucha a los pobres, y no desprecia a sus cautivos.

34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

Alábenlo los cielos y la tierra, los mares y cuanto en ellos se mueve.

35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

Porque Dios salvará a Sión, y reedificará las ciudades de Judá; y habitarán allí, y tomarán posesión de ella.

36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

La heredarán los descendientes de sus siervos, y morarán en ella los que aman su Nombre.