Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
Rombaho raho ry Andrianañahare fa nizilike añ’ovako ao ty rano.
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
Milempotse an-ditsake lalek’ ao raho, tsy ao ty ho liàñe; fa nijolofoñe an-drano lalek’ ao naho mandipotse ahy o alon-driakeo.
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
Mahamokotse ahy ty fitañiako, maike ty am-peoko ao; milesa o masokoo amy fisalalako an’Andrianañaharekoy.
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
Mandikoatse o volon-dohakoo ty malaiñe ahy tsy am-bente’e; maro ty te handrotsak’ ahiko, ie rafelahiko tsy an-dengo’e; havahako hao ty tsy nikamereko?
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
O Andrianañahare, arofoana’o ty hadagolako, vaho tsy mietak’ ama’o o tahikoo.
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Tsy zaho abey ty hisalara’ o misalala Azoo, ry Iehovà, Talè’ i Màroy; ee te tsy zaho ty himeñara’ o mipay Azoo, ry Andrianañahare’ Israeleo.
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
Amy te Ihe ro nahatantezako rabioñe; manaroñe ty tareheko ty hasalarañe.
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
Fa ambahiny aman-drolongoko raho naho alik’ amo anan-drenekoo.
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
Amy te namotsek’ ahiko ty fahimbañako amy anjomba’oy; le nidoñe amako ty inje’ o mañinje Azoo.
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
Zaho nitañy añ’ovako ao naho nililitse, ninjare tiñe amako.
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
Ie nanoeko lamba-gony ty sikiko, le nirabioñeñe.
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
Mivolambolañe ahy o miambesatse an-dalambeio; vaho ibekoa’ o jikeo.
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
Fa naho zaho, Ihe ty ihalaliako, ry Iehovà, ami’ty andro mete, ry Andrianañahare ami’ty habeim-piferenaiña’o, toiño raho ami’ty hatòm-pandrombaha’o.
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Ihahao amo litsakeo, le ko apo’o hijoroboñe, avotsoro amo malaiñe ahio, vaho amo rano lalekeo.
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Ee t’ie tsy hopoe’ o fisorotombahañeo, ndra hagodra’ i tsikeokeokey; ndra hitsiteha’ ty vava’ i koboñey.
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
Toiño raho ry Iehovà, ami’ty hasoan-kafatraram-pikokoa’o; mitoliha amako ami’ty harà’elahim-piferenaiña’o.
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
Ko aetak’ ami’ty mpitoro’o ty lahara’o, fa ampoheke, masikà te manoiñe.
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Harineo ty fiaiko, vaho jebaño; vilio amo rafelahikoo.
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
Arofoana’o ty tìñeko, ty hameñarako, naho ty hasalarako; añatrefa’o eo ze hene rafelahiko.
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
Fa nahakoretse ty troko o rabioñeo, lifon-kasiloke raho; nipay tretre, fa tsy nitendreke; naho mpañohò, fa tsy nahatrea.
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
Hete! finaha’ iareo voreke raho vaho finantso’ iareo vinegra amy haran-dranoakoy.
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
Ho fàndrike ty fandambañañe añ’atrefa’ iareo; ie mierañerañe te mikoropoke.
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
Haieñe o fihaino’ iareoo, tsy hahaisake, vaho ampiozoñozoño nainai’e o toha’eo.
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Adobaño am’ iereo ty haviñera’o, le ampitsepaho ami’ty fifombo’o miforoforo.
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
Hangoakoake ty tobe’ iareo; tsy himoneña’ ondaty o kiboho’eo.
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
Amy te sarerahe’e i linafa’oy, vaho nindrae’ iereo ty fanaintaiña’ o vinonotrobo’oo.
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Tompeo tahiñe ty hakeo’ iareo, le ko apo’o hifoak’ an-kavantaña’o ao.
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
Faoho amy boken-kaveloñey iereo, tsy hitrao-pisokitse amo vañoñeo.
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
Misotry naho marare raho; ampañonjono ahy añ’abo ey ty fandrombaha’o, ry Andrianañahare.
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
Ho bangoeko an-tsabo ty tahinan’ Andrianañahare, naho honjoneko am-pañandriañañe.
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
Ie ho no’ Iehovà mandikoatse ty vosy valo-ay reke-tsifa naho hotro.
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
Ho oni’ o mpirèkeo le ho ehake; ry mpipay an’ Andrianañahare, misotrafa añ’arofo.
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
Fa mahajanjiñe o rarakeo t’Iehovà, vaho tsy sirikae’e o an-drohio.
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
Misaboa Aze ry likerañeo naho ty tane toy, ry riakeo naho ze hene misorok’ ao.
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
Fa ho rombahen’Añahare ty Tsiône, naho hamboare’e o rova’ Iehodào vaho himoneñe ao iereo ho hanañañe.
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
Ho lovae’ ty tiri’ o mpitoro’eo, himoneña’ o mikoko i tahina’eio.
