Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

Al maestro del coro. Su «I gigli». Di Davide. Salvami, o Dio: l'acqua mi giunge alla gola.

2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

Affondo nel fango e non ho sostegno; sono caduto in acque profonde e l'onda mi travolge.

3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Sono sfinito dal gridare, riarse sono le mie fauci; i miei occhi si consumano nell'attesa del mio Dio.

4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

Più numerosi dei capelli del mio capo sono coloro che mi odiano senza ragione. Sono potenti i nemici che mi calunniano: quanto non ho rubato, lo dovrei restituire?

5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

Dio, tu conosci la mia stoltezza e le mie colpe non ti sono nascoste.

6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

Chi spera in te, a causa mia non sia confuso, Signore, Dio degli eserciti; per me non si vergogni chi ti cerca, Dio d'Israele.

7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

Per te io sopporto l'insulto e la vergogna mi copre la faccia;

8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

sono un estraneo per i miei fratelli, un forestiero per i figli di mia madre.

9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

Poiché mi divora lo zelo per la tua casa, ricadono su di me gli oltraggi di chi ti insulta.

10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

Mi sono estenuato nel digiuno ed è stata per me un'infamia.

11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

Ho indossato come vestito un sacco e sono diventato il loro scherno.

12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

Sparlavano di me quanti sedevano alla porta, gli ubriachi mi dileggiavano.

13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

Ma io innalzo a te la mia preghiera, Signore, nel tempo della benevolenza; per la grandezza della tua bontà, rispondimi, per la fedeltà della tua salvezza, o Dio.

14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

Salvami dal fango, che io non affondi, liberami dai miei nemici e dalle acque profonde.

15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Non mi sommergano i flutti delle acque e il vortice non mi travolga, l'abisso non chiuda su di me la sua bocca.

16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

Rispondimi, Signore, benefica è la tua grazia; volgiti a me nella tua grande tenerezza.

17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Non nascondere il volto al tuo servo, sono in pericolo: presto, rispondimi.

18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Avvicinati a me, riscattami, salvami dai miei nemici.

19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

Tu conosci la mia infamia, la mia vergogna e il mio disonore; davanti a te sono tutti i miei nemici.

20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

L'insulto ha spezzato il mio cuore e vengo meno. Ho atteso compassione, ma invano, consolatori, ma non ne ho trovati.

21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Hanno messo nel mio cibo veleno e quando avevo sete mi hanno dato aceto.

22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

La loro tavola sia per essi un laccio, una insidia i loro banchetti.

23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Si offuschino i loro occhi, non vedano; sfibra per sempre i loro fianchi.

24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Riversa su di loro il tuo sdegno, li raggiunga la tua ira ardente.

25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

La loro casa sia desolata, senza abitanti la loro tenda;

26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

perché inseguono colui che hai percosso, aggiungono dolore a chi tu hai ferito.

27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Imputa loro colpa su colpa e non ottengano la tua giustizia.

28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Siano cancellati dal libro dei viventi e tra i giusti non siano iscritti.

29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Io sono infelice e sofferente; la tua salvezza, Dio, mi ponga al sicuro.

30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

Loderò il nome di Dio con il canto, lo esalterò con azioni di grazie,

31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

che il Signore gradirà più dei tori, più dei giovenchi con corna e unghie.

32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Vedano gli umili e si rallegrino; si ravvivi il cuore di chi cerca Dio,

33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

poiché il Signore ascolta i poveri e non disprezza i suoi che sono prigionieri.

34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

A lui acclamino i cieli e la terra, i mari e quanto in essi si muove.

35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

Perché Dio salverà Sion, ricostruirà le città di Giuda: vi abiteranno e ne avranno il possesso.

36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

La stirpe dei suoi servi ne sarà erede, e chi ama il suo nome vi porrà dimora.