< Psaltaren 69 >

1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
Psaume de David, [donné] au maître chantre, [pour le chanter] sur Sosannim. Délivre-moi, ô Dieu, car les eaux me sont entrées jusque dans l'âme.
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
Je suis enfoncé dans un bourbier profond, dans lequel il n'y a point où prendre pied; je suis entré au plus profond des eaux, et le fil des eaux se débordant, m'emporte.
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
Je suis las de crier, mon gosier en est asséché; mes yeux sont consumés pendant que j'attends après mon Dieu.
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
Ceux qui me haïssent sans cause, passent en nombre les cheveux de ma tête; ceux qui tâchent à me ruiner, et qui me sont ennemis à tort, se sont renforcés: j'ai alors rendu ce que je n'avais point ravi.
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
Ô Dieu! Tu connais ma folie, et mes fautes ne te sont point cachées.
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Ô Seigneur Eternel des armées! que ceux qui se confient en toi, ne soient point rendus honteux à cause de moi; [et] que ceux qui te cherchent ne soient point confus à cause de moi, ô Dieu d'Israël!
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
Car pour l'amour de toi j'ai souffert l'opprobre, la honte a couvert mon visage.
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
Je suis devenu étranger à mes frères, et un homme de dehors aux enfants de ma mère.
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
Car le zèle de ta maison m'a rongé, et les outrages de ceux qui t'outrageaient sont tombés sur moi.
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
Et j'ai pleuré en jeûnant: mais cela m'a été tourné en opprobre.
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
J'ai aussi pris un sac pour vêtement, mais je leur ai été un sujet de raillerie.
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
Ceux qui sont assis à la porte discourent de moi, et je sers de chanson aux ivrognes.
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
Mais, pour moi, ma requête s'adresse à toi, ô Eternel! Il y a un temps de [ton] bon plaisir, ô Dieu! selon la grandeur de ta gratuité. Réponds-moi selon la vérité de ta délivrance.
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Délivre-moi du bourbier, fais que je n'y enfonce point, et que je sois délivré de ceux qui me haïssent, et des eaux profondes.
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Que le fil des eaux se débordant ne m'emporte point, et que le gouffre ne m'engloutisse point, et que le puits ne ferme point sa gueule sur moi.
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
Eternel! Exauce-moi, car ta gratuité est bonne; tourne la face vers moi selon la grandeur de tes compassions;
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
Et ne cache point ta face arrière de ton serviteur, car je suis en détresse: hâte-toi, exauce-moi.
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Approche-toi de mon âme, rachète-la; délivre-moi à cause de mes ennemis.
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
Tu connais toi-même mon opprobre, et ma honte, et mon ignominie; tous mes ennemis sont devant toi.
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
L'opprobre m'a déchiré le cœur, et je suis languissant; j'ai attendu que quelqu'un eût compassion de moi, mais il n'y en a point eu: et j'ai attendu des consolateurs, mais je n'en ai point trouvé.
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
Ils m'ont au contraire donné du fiel pour mon repas; et dans ma soif ils m'ont abreuvé de vinaigre.
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
Que leur table soit un filet tendu devant eux; et [que ce qui tend] à la prospérité [leur soit] en piège.
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
Que leurs yeux soient tellement obscurcis, qu'ils ne puissent point voir; et fais continuellement chanceler leurs reins.
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Répands ton indignation sur eux, et que l'ardeur de ta colère les saisisse.
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
Que leur palais soit désolé, et qu'il n'y ait personne qui habite dans leurs tentes.
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
Car ils persécutent celui que tu avais frappé, et font leurs contes de la douleur de ceux que tu avais blessés.
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Mets iniquité sur leur iniquité; et qu'ils n'entrent point en ta justice.
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
Qu'ils soient effacés du Livre de vie, et qu'ils ne soient point écrits avec les justes.
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
Mais pour moi, qui suis affligé, et dans la douleur, ta délivrance, ô Dieu! m'élèvera en une haute retraite.
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
Je louerai le Nom de Dieu par des Cantiques, et je le magnifierai par une louange solennelle.
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
Et cela plaira plus à l'Eternel qu'un taureau, plus qu'un veau qui a des cornes, et l'ongle divisé.
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
Les débonnaires le verront, [et] ils s'en réjouiront, et votre cœur vivra, [le cœur, dis-je, de vous tous] qui cherchez Dieu.
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
Car l'Eternel exauce les misérables, et ne méprise point ses prisonniers.
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
Que les cieux et la terre le louent; que la mer et tout ce qui se meut en elle le louent aussi.
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
Car Dieu délivrera Sion, et bâtira les villes de Juda; on y habitera, et on la possèdera.
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
Et la postérité de ses serviteurs l'héritera, et ceux qui aiment son Nom demeureront en elle.

< Psaltaren 69 >