Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
To the Chief Musician. On "The Lilies." David’s. Save me, O God, For waters have entered as far as the life;
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
I have sunk in deep swamp, Where there is no place to stand, I have come into abysses of waters, Where a flood hath overflowed me;
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
I am weary with mine outcry, Parched is my throat, —Mine eyes have become dim, through waiting for my God.
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
More than the hairs of my head, Are they who hate me without cause, —Firmer than my bones, Are they who are my foes for false cause, —What I had not plundered, then, had I to restore.
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
O God, thou, hast known my folly, And, my wrong-doings, from thee, have not been hid.
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Let them not be ashamed, through me, Who have waited for thee, O My Lord, Yahweh of hosts, —Let them not be confounded, through me, Who are seeking thee, O God of Israel!
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
Because, for thy sake, have I borne reproach, Confusion hath covered my face;
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
One estranged, have I become, to my own brethren, Yea, an alien, to the sons of my own mother;
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
Because, zeal for thy house, hath eaten me up, And, the reproaches of them who have reproached thee, have fallen upon me.
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
When I have humbled my soul with fasting, Then hath it turned to my reproach;
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
When I have made my clothing of sackcloth, Then have I served them for a by-word;
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
They who sit in the gate talk against me, —And [against me are] the songs of them who imbibe strong drink.
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
But, as for me, my prayer shall be unto thee, O Yahweh, in a time of acceptance, O God, in the abounding of thy lovingkindness, answer me with thy saving faithfulness.
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Rescue me out of the mire, lest I sink, Let me be rescued, From my haters, and, From abysses of waters:
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Let not a flood of waters overflow me, And let not the depth swallow me up, Neither let the well close, over me, her mouth.
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
Answer me, O Yahweh, for good is thy lovingkindness, According to the abounding of thy compassions, turn thou towards me:
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
Then do not hide thy face from thy servant, Because I am in distress, haste thou—answer me!
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Oh draw near unto my soul—redeem it, Because of mine enemies, ransom me.
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
Thou, knowest my reproach, and my shame, and my confusion, Before thee, are all mine adversaries.
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
Reproach hath broken my heart, and I am weak, —Though I waited for one to pity me, yet there was none, And for comforters, yet I found not any.
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
But they put in my food—poison! And, for my thirst, they gave for my drink—vinegar!
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
Let their table, before them, become a snare, And unto their friends, a lure;
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
Let their eyes become too dim to see, And, their loins, continually cause thou to shake;
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Pour out over them thine indignation, And let, the glow of thine anger, overtake them:
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
Let their encampment become desolate, In their tents, be there none to dwell:
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
For, whom, thou thyself, hadst smitten, they pursued, And, unto the pain of thy wounded ones, they must needs add.
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Lay punishment on their iniquity, And let them not enter into thy righteousness;
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
Let them be blotted out of the book of life, And, with the righteous, let them not be enrolled.
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
I, then, am humbled and in pain, Thy salvation, O God, may it set me on high.
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
I will praise the Name of God with a song, And will magnify him with thanksgiving;
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
So shall it be more pleasing to Yahweh than a bullock of the herd, Showing horn [and] divided hoof.
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
The humbled have seen—they rejoice! Ye seekers of God, let your heart, then, revive;
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
For, a Hearkener to the needy, is Yahweh, And, his prisoners, hath he not despised.
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
Let the heavens and the earth, praise him, The seas, and everything that creepeth therein.
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
For, God, will save Zion, And build the cities of Judah, So shall men dwell there, and possess it:
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
Yea, the seed of his servants, shall inherit it, And, the lovers of his Name, shall settle down therein.
