Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
[For the Chief Musician. To the tune of "Lilies." By David.] Save me, God, for the waters have come up to my neck.
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
I sink in deep mire, where there is no foothold. I have come into deep waters, where the floods overflow me.
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
I am weary with my crying. My throat is dry. My eyes fail, looking for my God.
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
Those who hate me without a cause are more than the hairs of my head. Those who want to cut me off, being my enemies wrongfully, are mighty. I have to restore what I did not take away.
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
God, you know my foolishness. My sins aren't hidden from you.
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Do not let those who wait for you be put to shame because of me, LORD of hosts. Do not let those who seek you be brought to dishonor through me, God of Israel.
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
Because for your sake I suffer insults. Shame has covered my face.
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
I have become a stranger to my brothers, a foreigner to my mother's children.
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
For the zeal of your house consumes me. The insults of those who insult you have fallen on me.
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
When I wept and I fasted, it brought me insults.
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
When I made sackcloth my clothing, I became a byword to them.
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
Those who sit in the gate talk about me. I am the song of the drunkards.
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
But as for me, my prayer is to you, LORD, in an acceptable time. God, in the abundance of your loving kindness, answer me in the truth of your salvation.
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Deliver me out of the mire, and do not let me sink. Let me be delivered from those who hate me, and out of the deep waters.
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Do not let the flood waters overwhelm me, neither let the deep swallow me up. Do not let the pit shut its mouth on me.
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
Answer me, LORD, for your loving kindness is good. According to the multitude of your tender mercies, turn to me.
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
Do not hide your face from your servant, for I am in distress. Answer me speedily.
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Draw near to my soul, and redeem it. Ransom me because of my enemies.
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
You know how I am insulted, and my shame, and my disgrace. My adversaries are all before you.
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
Insults have broken my heart, so that I am in despair. I looked for some to take pity, but there was none; for comforters, but I found none.
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
They also gave me gall for my food. In my thirst, they gave me vinegar to drink.
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
Let their table before them become a snare, and a retribution, and a trap, and a stumbling block.
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
Let their eyes be darkened, so that they can't see, and make their backs weak continually.
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Pour out your indignation on them. Let the fierceness of your anger overtake them.
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
Let their habitation be desolate, and let no one dwell in their tents.
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
For they persecute him whom you have wounded. They tell of the sorrow of those whom you have hurt.
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Charge them with crime upon crime. Do not let them come into your righteousness.
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
Let them be blotted out of the Book of Life, and not be written with the righteous.
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
But I am in pain and distress. Let your salvation, God, protect me.
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
I will praise the name of God with a song, and will magnify him with thanksgiving.
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
It will please the LORD better than an ox, or a bull that has horns and hoofs.
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
The humble will see it and rejoice. You who seek after God, let your heart live.
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
For the LORD hears the needy, and doesn't despise his captive people.
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
Let heaven and earth praise him; the seas, and everything that moves in them.
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
For God will save Zion, and build the cities of Judah. They shall settle there, and own it.
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
The children also of his servants shall inherit it. Those who love his name shall dwell in it.
