Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
TO THE OVERSEER. [SET] ON “LILIES.” BY DAVID. Save me, O God, for waters have come to the soul.
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
I have sunk in deep mire, And there is no standing, I have come into the depths of the waters, And a flood has overflown me.
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
I have been wearied with my calling, My throat has been burned, My eyes have been consumed, waiting for my God.
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
Those hating me without cause Have been more than the hairs of my head, Mighty have been my destroyers, My lying enemies, That which I did not take away—I bring back.
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
O God, You have known Concerning my overturn, And my desolations have not been hid from You.
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Do not let those waiting on You be ashamed because of me, O Lord, YHWH of Hosts, Do not let those seeking You Blush because of me, O God of Israel.
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
For because of You I have borne reproach, Shame has covered my face.
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
I have been a stranger to my brother, And a foreigner to sons of my mother.
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
For [my] zeal for Your house has consumed me, And the reproaches of Your reproachers Have fallen on me.
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
And I weep in the fasting of my soul, And it is for a reproach to me.
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
And I make my clothing sackcloth, And I am for an allegory to them.
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
Those sitting at the gate meditate concerning me, And those drinking strong drink, Play on instruments.
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
And my prayer [is] to You, O YHWH, A time of good pleasure, O God, In the abundance of Your kindness, Answer me in the truth of Your salvation.
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Deliver me from the mire, and do not let me sink, Let me be delivered from those hating me, And from deep places of waters.
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Do not let a flood of waters overflow me, Nor let the deep swallow me up, Nor let the pit shut her mouth on me.
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
Answer me, O YHWH, for Your kindness [is] good, Turn to me according to the abundance of Your mercies,
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
And do not hide Your face from Your servant, For I am in distress—hurry, answer me.
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Be near to my soul—redeem it, Ransom me because of my enemies.
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
You have known my reproach, And my shame, and my blushing, All my adversaries [are] before You.
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
Reproach has broken my heart, and I am sick, And I look for a bemoaner, and there is none, And for comforters, and I have found none.
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
And they give gall for my food, And cause me to drink vinegar for my thirst.
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
Their table before them is for a snare, And for a repayment—for a trap.
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
Their eyes are darkened from seeing, And their loins continually shake You.
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Pour Your indignation on them, And the fierceness of Your anger seizes them.
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
Their tower is desolated, There is no dweller in their tents.
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
For they have pursued him [whom] You have struck, And recount of the pain of Your pierced ones.
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Give punishment for their iniquity, And they do not enter into Your righteousness.
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
They are blotted out of the scroll of life, And are not written with the righteous.
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
And I [am] afflicted and pained, Your salvation, O God, sets me on high.
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
I praise the Name of God with a song, And I magnify Him with thanksgiving,
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
And it is better to YHWH than an ox, A bullock—horned [and] hoofed.
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
The humble have seen—they rejoice, You who seek God—and your heart lives.
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
For YHWH listens to the needy, And He has not despised His bound ones.
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
The heavens and earth praise Him, Seas, and every moving thing in them.
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
For God saves Zion, And builds the cities of Judah, And they have dwelt there, and possess it.
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
And the seed of His servants inherit it, And those loving His Name dwell in it!
