Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
SAVE me, O God; for the waters are come in unto my soul.
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
I sink in deep mire, where there is no standing: I am come into deep waters, where the floods overflow me.
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
I am weary of my crying: my throat is dried: mine eyes fail while I wait for my God.
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
They that hate me without a cause are more than the hairs of mine head: they that would destroy me, being mine enemies wrongfully, are mighty: then I restored that which I took not away.
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
O God, thou knowest my foolishness; and my sins are not hid from thee.
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Let not them that wait on thee, O Lord God of hosts, be ashamed for my sake: let not those that seek thee be confounded for my sake, O God of Israel.
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
Because for thy sake I have borne reproach; shame hath covered my face.
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
I am become a stranger unto my brethren, and an alien unto my mother’s children.
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
For the zeal of thine house hath eaten me up; and the reproaches of them that reproached thee are fallen upon me.
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
When I wept, and chastened my soul with fasting, that was to my reproach.
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
I made sackcloth also my garment; and I became a proverb to them.
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
They that sit in the gate speak against me; and I was the song of the drunkards.
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
But as for me, my prayer is unto thee, O Lord, in an acceptable time: O God, in the multitude of thy mercy hear me, in the truth of thy salvation.
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Deliver me out of the mire, and let me not sink: let me be delivered from them that hate me, and out of the deep waters.
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Let not the waterflood overflow me, neither let the deep swallow me up, and let not the pit shut her mouth upon me.
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
Hear me, O Lord; for thy lovingkindness is good: turn unto me according to the multitude of thy tender mercies.
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
And hide not thy face from thy servant; for I am in trouble: hear me speedily.
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Draw nigh unto my soul, and redeem it: deliver me because of mine enemies.
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
Thou hast known my reproach, and my shame, and my dishonour: mine adversaries are all before thee.
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
Reproach hath broken my heart; and I am full of heaviness: and I looked for some to take pity, but there was none; and for comforters, but I found none.
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
They gave me also gall for my meat; and in my thirst they gave me vinegar to drink.
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
Let their table become a snare before them: and that which should have been for their welfare, let it become a trap.
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
Let their eyes be darkened, that they see not; and make their loins continually to shake.
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Pour out thine indignation upon them, and let thy wrathful anger take hold of them.
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
Let their habitation be desolate; and let none dwell in their tents.
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
For they persecute him whom thou hast smitten; and they talk to the grief of those whom thou hast wounded.
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Add iniquity unto their iniquity: and let them not come into thy righteousness.
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
Let them be blotted out of the book of the living, and not be written with the righteous.
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
But I am poor and sorrowful: let thy salvation, O God, set me up on high.
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
I will praise the name of God with a song, and will magnify him with thanksgiving.
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
This also shall please the Lord better than an ox or bullock that hath horns and hoofs.
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
The humble shall see this, and be glad: and your heart shall live that seek God.
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
For the Lord heareth the poor, and despiseth not his prisoners.
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
Let the heaven and earth praise him, the seas, and every thing that moveth therein.
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
For God will save Zion, and will build the cities of Judah: that they may dwell there, and have it in possession.
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
The seed also of his servants shall inherit it: and they that love his name shall dwell therein.
