Psaltaren 68
1 För sångmästaren; av David; en psalm, en sång. Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.
For the Chief Musician; A Psalm of David, a Song. Let God arise, let his enemies be scattered; Let them also that hate him flee before him.
2 Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.
As smoke is driven away, so drive them away: As wax melteth before the fire, So let the wicked perish at the presence of God.
3 Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.
But let the righteous be glad; let them exult before God: Yea, let them rejoice with gladness.
4 Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;
Sing unto God, sing praises to his name: Cast up a highway for him that rideth through the deserts; His name is Jehovah; and exult ye before him.
5 de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,
A father of the fatherless, and a judge of the widows, Is God in his holy habitation.
6 en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.
God setteth the solitary in families: He bringeth out the prisoners into prosperity; But the rebellious dwell in a parched land.
7 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, (Sela)
O God, when thou wentest forth before thy people, When thou didst march through the wilderness; (Selah)
8 då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.
The earth trembled, The heavens also dropped [rain] at the presence of God: Yon Sinai [trembled] at the presence of God, the God of Israel.
9 Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.
Thou, O God, didst send a plentiful rain, Thou didst confirm thine inheritance, when it was weary.
10 Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.
Thy congregation dwelt therein: Thou, O God, didst prepare of thy goodness for the poor.
11 Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:
The Lord giveth the word: The women that publish the tidings are a great host.
12 "Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.
Kings of armies flee, they flee; And she that tarrieth at home divideth the spoil.
13 Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.
When ye lie among the sheepfolds, [It is as] the wings of a dove covered with silver, And her pinions with yellow gold.
14 När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon."
When the Almighty scattered kings therein, [It was as when] it snoweth in Zalmon.
15 Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.
A mountain of God is the mountain of Bashan; A high mountain is the mountain of Bashan.
16 Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?
Why look ye askance, ye high mountains, At the mountain which God hath desired for his abode? Yea, Jehovah will dwell [in it] for ever.
17 Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.
The chariots of God are twenty thousand, even thousands upon thousands: The Lord is among them, [as in] Sinai, in the sanctuary.
18 Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.
Thou hast ascended on high, thou hast led away captives; Thou hast received gifts among men, Yea, [among] the rebellious also, that Jehovah God might dwell [with them].
19 Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. (Sela)
Blessed be the Lord, who daily beareth our burden, Even the God who is our salvation. (Selah)
20 Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.
God is unto us a God of deliverances; And unto Jehovah the Lord belongeth escape from death.
21 Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.
But God will smite through the head of his enemies, The hairy scalp of such a one as goeth on still in his guiltiness.
22 Herren säger: "Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,
The Lord said, I will bring again from Bashan, I will bring [them] again from the depths of the sea;
23 så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna."
That thou mayest crush [them], [dipping] thy foot in blood, That the tongue of thy dogs may have its portion from [thine] enemies.
24 Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.
They have seen thy goings, O God, Even the goings of my God, my King, into the sanctuary.
25 Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.
The singers went before, the minstrels followed after, In the midst of the damsels playing with timbrels.
26 Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.
Bless ye God in the congregations, Even the Lord, [ye that are] of the fountain of Israel.
27 Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
There is little Benjamin their ruler, The princes of Judah [and] their council, The princes of Zebulun, the princes of Naphtali.
28 Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.
Thy God hath commanded thy strength: Strengthen, O God, that which thou hast wrought for us.
29 I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.
Because of thy temple at Jerusalem Kings shall bring presents unto thee.
30 Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.
Rebuke the wild beast of the reeds, The multitude of the bulls, with the calves of the peoples, Trampling under foot the pieces of silver: He hath scattered the peoples that delight in war.
31 De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.
Princes shall come out of Egypt; Ethiopia shall haste to stretch out her hands unto God.
32 I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, (Sela)
Sing unto God, ye kingdoms of the earth; Oh sing praises unto the Lord; (Selah)
33 honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.
To him that rideth upon the heaven of heavens, which are of old; Lo, he uttereth his voice, a mighty voice.
34 Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.
Ascribe ye strength unto God: His excellency is over Israel, And his strength is in the skies.
35 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!
O God, [thou art] terrible out of thy holy places: The God of Israel, he giveth strength and power unto [his] people. Blessed be God.
