Psaltaren 66

1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

Au chef des chantres. Cantique. Psaume. Que toute la terre acclame Dieu!

2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

Chantez la gloire de son nom, faites de ses louanges un tribut d’honneur.

3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

Dites à Dieu: "Que tes œuvres sont prodigieuses! A cause de ta toute-puissance tes ennemis rampent devant toi;

4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)

la terre entière se prosterne à tes pieds, entonne tes louanges, célèbre ton nom." (Sélah)

5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

Venez et contemplez les hauts faits de Dieu! Merveilleuse est son action sur les fils de l’homme.

6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

Il change la mer en terre ferme, à travers le fleuve on marche à pied sec; dès lors nous mîmes notre joie en lui.

7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)

Il règne éternellement dans sa force, ses regards observent les nations: que les rebelles ne portent pas le front haut! (Sélah)

8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

Nations, bénissez notre Dieu, faites retentir le bruit de ses louanges!

9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

Il nous a gratifiés de la vie, et n’a pas laissé nos pieds chanceler.

10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

Car tu nous as éprouvés, ô notre Dieu, jetés au creuset comme on fait de l’argent.

11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

Tu nous avais amenés dans un filet, tu avais chargé nos reins d’un pesant fardeau,

12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

courbé notre tête sous le joug des gens. Nous avions passé par le feu et par l’eau; mais tu nous as remis dans l’abondance.

13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

Je me présenterai dans ta maison avec des holocaustes, pour m’acquitter envers toi de tous mes vœux,

14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

que mes lèvres ont exprimés, qu’au cours de ma détresse ma bouche a formulés.

15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)

Je t’offrirai des brebis grasses comme holocaustes, avec la fumée des béliers; j’immolerai des taureaux ainsi que des boucs. (Sélah)

16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

Venez et écoutez: Je veux raconter, ô vous tous qui craignez Dieu, ce qu’il a fait en ma faveur!

17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

A pleine bouche je l’avais invoqué, il se trouvait exalté par mes lèvres.

18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

Si, dans mon cœur, j’avais eu en vue l’iniquité, Dieu ne m’eût pas entendu.

19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

Eh bien! Dieu a entendu; il a été attentif aux accents de ma prière.

20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!

Loué soit Dieu qui n’a pas repoussé ma prière, et ne m’a pas retiré sa grâce!