Psaltaren 62

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

Au chef des chantres. D’après Jeduthun. Psaume de David. Oui, c’est en Dieu que mon âme se confie; De lui vient mon salut.

2 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

Oui, c’est lui qui est mon rocher et mon salut; Ma haute retraite: je ne chancellerai guère.

3 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

Jusqu’à quand vous jetterez-vous sur un homme, Chercherez-vous tous à l’abattre, Comme une muraille qui penche, Comme une clôture qu’on renverse?

4 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. (Sela)

Ils conspirent pour le précipiter de son poste élevé; Ils prennent plaisir au mensonge; Ils bénissent de leur bouche, Et ils maudissent dans leur cœur. (Pause)

5 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.

Oui, mon âme, confie-toi en Dieu! Car de lui vient mon espérance.

6 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

Oui, c’est lui qui est mon rocher et mon salut; Ma haute retraite: je ne chancellerai pas.

7 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

Sur Dieu reposent mon salut et ma gloire; Le rocher de ma force, mon refuge, est en Dieu.

8 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. (Sela)

En tout temps, peuples, confiez-vous en lui, Répandez vos cœurs en sa présence! Dieu est notre refuge, (Pause)

9 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

Oui, vanité, les fils de l’homme! Mensonge, les fils de l’homme! Dans une balance ils monteraient Tous ensemble, plus légers qu’un souffle.

10 Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.

Ne vous confiez pas dans la violence, Et ne mettez pas un vain espoir dans la rapine; Quand les richesses s’accroissent, N’y attachez pas votre cœur.

11 En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;

Dieu a parlé une fois; Deux fois j’ai entendu ceci: C’est que la force est à Dieu.

12 och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.

A toi aussi, Seigneur! La bonté; Car tu rends à chacun selon ses œuvres.