Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Načelniku godbe, na šestostrunje pričanja, pesem odlična Davidova, za uk. Ko se je boril sè Sirci Mezopotamijskimi, in Sirci Zobejskimi in je Joab vrnivši se pobil Edomejcev v solni dolini dvanajst tisoč. O Bog, zavrgel si nas bil, raztrgal nas, srdit si bil, povrni se nam.

2 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Zmajal si bil deželo, razdrobil jo; sceli kosove njene, ker omahuje.

3 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Storil si bil, da je ljudstvo tvoje čutilo trdóst, dál si nam bil piti grozo kakor vino.

4 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Dal si njim, ki se tebe bojé, zastavo, katero naj rabijo, zaradi resnice mogočno.

5 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Da se rešijo ljubljenci tvoji; reši z desnico svojo in usliši me.

6 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Bog je govoril po svetosti svoji, radoval se bodem; v delež dobim Sihem, in dolino Sukotsko merim.

7 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Moj je Gilead in moj Manase in Efraim glave moje moč, Juda postavodajalec moj.

8 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."

Moab umivalnica moja, na Edomejca vržem čevelj svoj, nad máno, Palestina, ukaj!

9 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Kdo bi me popeljal v mesto trdno, kdo bi me peljal noter do Edomeje?

10 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Ali nisi bil ti, Bog, zavrgel nas; da nisi hodil, Bog, med našimi vojskámi?

11 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

Daj nam pomoč zoper sovražnika; ker ničeva je pomoč človeška.

12 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

V Bogu delajmo vrlo, in on bode poteptal sovražnike naše.