Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Au chef des chantres. D’Après Chouchân Edouth. Mikhtam de David, poème didactique, à l’occasion de sa guerre avec les Syriens de Çoba, lorsque Joab, à son retour, défit Edom dans la vallée du Sel, lui tuant douze mille hommes. O Dieu, tu nous as délaissés, tu as fait brèche parmi nous, tu t’es irrité: puisses-tu réparer nos pertes!

2 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Tu as fait trembler le pays, tu y as ouvert des crevasses; restaure ses ruines, car il vacille.

3 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Tu en as fait voir de dures à ton peuple, tu nous as forcés de boire un vin de vertige:

4 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

puisses-tu donner à tes adorateurs une bannière, pour s’y rallier au nom de la vérité. (Sélah)

5 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Afin que tes bien-aimés échappent au danger, secours-nous avec ta droite, et exauce-moi!

6 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

L’Eternel l’a annoncé en son sanctuaire: "Je triompherai, je veux m’adjuger Sichem, mesurer au cordeau la vallée de Souccot.

7 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

A moi Galaad! à moi Manassé! Ephraïm est la puissante sauvegarde de ma tête, Juda est mon sceptre.

8 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."

Moab est le bassin où je me lave; sur Edom," je jette ma sandale. Chante donc victoire contre moi, pays des Philistins!

9 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Qui me conduira à la ville forte? Qui saura me mener jusqu’à Edom?

10 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Ne sera-ce pas toi, ô Dieu, toi qui nous avais délaissés, qui ne faisais plus campagne avec nos armées?

11 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

Prête-nous secours contre l’adversaire, puisque trompeuse est l’aide de l’homme.

12 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Avec Dieu nous ferons des prouesses: c’est lui qui écrasera nos ennemis.