Psaltaren 50

1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

Psalm Asafu; Bog mogočni, Bog Gospod govori in kliče zemljo od vzhoda solnčnega do zahoda.

2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

Sè Sijona, najvišje lepote, proseva Bog.

3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

(Pridi, naš Bog, in ne delaj se gluhega); ogenj razsaja pred njim, in silno viharno je okrog njega.

4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

Nebesa kliče od zgoraj, in zemljo, da sodi ljudstvo svoje:

5 "Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer."

Zberite mi jih, katerim sem delil milost, kateri so storili zavezo z menoj po daritvi.

6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)

Ko so nebesa oznanjala pravico njegovo, da je Bog sodnik,

7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

Čuj, ljudstvo moje, in govoril bodem, Izrael, in na pričo te klical; Bog, Bog naj bodem tvoj.

8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

Ne zavoljo daritev tvojih te bodem svaril, da naj bodejo žgalne daritve tvoje vedno pred menoj.

9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

Ne sprejmem iz hiše tvoje junca, kozličev iz tvojih ograj.

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

Ker moja je vsaka gozdna zver, živali v gorah tisoč,

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

Vse tiče gorske poznam, in živali poljske so v moji oblasti.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

Ko bi bil gladen, ne rekel bi tebi; ker moja je zemlja vesoljna in njena obilost.

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

Ali živim o mesu krepkih juncev, ali pijem kozlov kri?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

Hvalo daruj Bogu, in najvišjemu opravljaj obljube svoje.

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig."

In kliči me o času stiske; rešil te bodem, da me čestiš.

16 Men till den ogudaktige säger Gud: "Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

Krivičnemu pa pravi Bog: Kaj da naštevaš zapovedi moje in jemlješ zavezo mojo v svoja usta?

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

Ker ti sovražiš poštenje, in besede moje si vrgel zá se.

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

Kakor hitro vidiš tatú, sprijazniš se z njim; in s prešestniki je delež tvoj.

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

Usta svoja rabiš za húdo, in z jezikom svojim spletaš zvijačo.

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

Sedé obrekuješ svojega brata, sina matere svoje sramotiš.

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

Ko si to počel, delal sem se gluhega; zato meniš, da sem prav tebi podoben: svarim te in govorim ti v óči.

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

Pázite vendar na to vi, ki zábite Boga, da ne zgrabim in ga ne bode, da bi rešil.

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning."

Kdor daruje hvalo, česti me, in kdor uravnava pot, storil bodem, da uživa blaginjo Božjo.