Psaltaren 49

1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

Til sangmesteren; av Korahs barn; en salme. Hør dette, alle folk, vend øret til, alle I som bor i verden,

2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.

både lave og høie, rike og fattige, alle tilsammen!

3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

Min munn skal tale visdom, og mitt hjertes tanke er forstand.

4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

Jeg vil bøie mitt øre til tankesprog, jeg vil fremføre min gåtefulle tale til citaren.

5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

Hvorfor skal jeg frykte i de onde dager, når mine forfølgeres ondskap omgir mig,

6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

de som setter sin lit til sitt gods og roser sig av sin store rikdom?

7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

En mann kan ikke utløse en bror, han kan ikke gi Gud løsepenger for ham

8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

- for deres livs utløsning er for dyr, og han må avstå derfra til evig tid -

9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

så han skulde bli ved å leve evindelig og ikke se graven.

10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

Nei, han vil få se den. De vise dør, dåren og den uforstandige omkommer tilsammen og overlater sitt gods til andre.

11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

Deres hjertes eneste tanke er at deres hus skal stå til evig tid, deres boliger fra slekt til slekt; de kaller sine jorder op efter sine navn.

12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

Og dog blir et menneske i herlighet ikke stående; han er lik dyrene, som går til grunne.

13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)

Således går det dem som er fulle av selvtillit, og dem som følger dem efter og har behag i deres tale. (Sela)

14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)

Som en fårehjord føres de ned i dødsriket, døden vokter dem, og de opriktige hersker over dem, når morgenen bryter frem, og deres skikkelse blir ødelagt av dødsriket, så de ikke har nogen bolig mere. (Sheol h7585)

15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)

Men Gud skal forløse min sjel av dødsrikets vold, for han skal ta mig til sig. (Sela) (Sheol h7585)

16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

Frykt ikke når en mann blir rik, når hans huses herlighet blir stor!

17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

For han skal intet ta med sig når han dør; hans herlighet skal ikke fare ned efter ham.

18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,

Om han enn velsigner sin sjel i sitt liv, og de priser dig fordi du gjør dig til gode,

19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

så skal du dog komme til dine fedres slekt; de ser ikke lyset evindelig.

20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

Et menneske i herlighet, som ikke har forstand, er lik dyrene, som går til grunne.