Psaltaren 49
1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
To the chief Musician, A Psalm for the sons of Korah. Hear this, all [ye] people; give ear, all [ye] inhabitants of the world:
2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.
Both low and high, rich and poor together.
3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
My mouth shall speak of wisdom; and the meditation of my heart [shall be] of understanding.
4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
I will incline my ear to a parable: I will open my dark saying upon the harp.
5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
Why should I fear in the days of evil, [when] the iniquity of my heels shall encompass me?
6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
They that trust in their wealth, and boast themselves in the multitude of their riches;
7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
None [of them] can by any means redeem his brother, nor give to God a ransom for him:
8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
(For the redemption of their soul [is] precious, and it ceaseth for ever: )
9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
That he should still live for ever, [and] not see corruption.
10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
For he seeth [that] wise men die, likewise the fool and the brutish person perish, and leave their wealth to others.
11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
Their inward thought [is], [that] their houses [shall continue] for ever, [and] their dwelling places to all generations; they call [their] lands after their own names.
12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Nevertheless man [being] in honor abideth not: he is like the beasts [that] perish.
13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
This their way [is] their folly: yet their posterity approve their sayings. (Selah)
14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Like sheep they are laid in the grave; death shall feed on them; and the upright shall have dominion over them in the morning; and their beauty shall consume in the grave from their dwelling. (Sheol h7585)
15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
But God will redeem my soul from the power of the grave: for he shall receive me. (Selah) (Sheol h7585)
16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
Be not thou afraid when one is made rich, when the glory of his house is increased;
17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
For when he dieth he shall carry nothing away: his glory shall not descend after him.
18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
Though while he lived he blessed his soul: and [men] will praise thee, when thou doest well to thyself.
19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
He shall go to the generation of his fathers; they shall never see light.
20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Man [that is] in honor, and understandeth not, is like the beasts [that] perish.
