Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Abụ Ọma nke dịrị onyeisi abụ. Abụ maskil nke ụmụ Kora. O Chineke, anyị anụla; nna anyị ha agwakwala anyị ihe ndị i mere nʼoge ha, nʼoge gara aga.

2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

I ji aka gị chụpụ ndị mba ọzọ, ma kụnye nna nna anyị ha dịka osisi. I gwepịara ndị ahụ ma mee ka ndị nna anyị na-eto na-awasa.

3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Ọ bụghị site na mma agha ha ka ha ji merie nweta ala a, ha emerighị site nʼike nke aka ha; ọ bụ aka nri gị, aka gị, na ìhè nke ihu gị nyere ha mmeri, nʼihi na ị hụrụ ha nʼanya.

4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Ị bụ eze m na Chineke m, onye na-ekpebi na Jekọb aghaghị inwe mmeri.

5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Nʼihi ọ bụ naanị site nʼike gị, ya na aha gị, ka anyị ji zọda ndị iro anyị nʼokpuru ụkwụ anyị.

6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Atụkwasịghị m obi m nʼụta m, mma agha m anaghị enye m mmeri;

7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

ma i na-enye anyị mmeri nʼebe ndị iro anyị nọ, ị na-eme ka ihere mee ndị na-eguzogide anyị.

8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

Nʼime Chineke ka ịnya isi anyị dị ogologo ụbọchị niile, anyị ga-eto aha gị ruo mgbe ebighị ebi. (Sela)

9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

Ma ugbu a, ị jụla anyị ma weda anyị nʼala; ị naghị esokwa ndị agha anyị apụ ọzọ.

10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

I mere ka anyị site nʼihu ndị iro anyị gbalaga, i meela ka ndị na-emegide anyị were aka ike napụ anyị ihe bụ nke anyị.

11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Ị gbakụtara anyị azụ ka e ripịa anyị dịka atụrụ, ma chụsasịa anyị nʼetiti mba niile.

12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

I rere ndị gị ọnụ ala, ihe i retara ha abaghị uru nye gị.

13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

I meela ka anyị bụrụ nkọcha nye ndị agbataobi anyị, anyị bụ ihe ịkwa emo na ihe ọchị nye ndị gbara anyị gburugburu.

14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

I meela anyị ka anyị bụrụ ihe ịmaatụ ọchị nʼetiti mba niile, ndị ọbụla hụrụ anyị na-efufe isi na mkparị.

15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

Ogologo ụbọchị niile, ihere m dị m nʼihu, ihere m na-ekpuchikwa m ihu,

16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

mgbe ndị nkwulu na ndị nkọcha na-eji m eme ihe ọchị, nʼihi onye iro, onye kpebiri ịbọ ọbọ.

17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Ọ bụ ezie na ihe ndị a adakwasịla anyị, ma anyị echefubeghị gị. Anyị enupubeghị isi nʼọgbụgba ndụ anyị na gị.

18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Obi anyị ahapụbeghị gị! Anyị ahapụbekwaghị iso ụzọ gị.

19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Ma i gwepịara anyị mee ka anyị bụrụ ebe nkịta ọhịa na-akpagharị, jirikwa oke ọchịchịrị kpuchie anyị.

20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Ọ bụrụ na anyị chefuru aha Chineke anyị, maọbụ na anyị gbasaara chi mba ọzọ aka anyị,

21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

ọ bụ na Chineke agaraghị achọpụta ya, ebe ọ maara ihe nzuzo niile dị nʼobi?

22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Ọ bụ nʼihi gị ka anyị na ọnwụ ji agba mgba, ogologo ụbọchị niile. A na-ele anyị anya dịka atụrụ a gaje igbu egbu.

23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

O, Onyenwe m teta! Gịnị mere i ji arahụ ụra? Kpọtee onwe gị! Ajụkwala anyị ruo mgbe ebighị ebi.

24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Gịnị mere i ji ezopụ ihu gị, ma chefuo mmegbu na ịta ahụhụ anyị?

25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

E tidala anyị nʼala, nʼuzuzu, ahụ anyị rapara nʼaja

26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Bilie ma nyere anyị aka; gbapụta anyị maka ịhụnanya gị nke na-adịghị agwụ agwụ.