Psaltaren 39

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Jag sade: "Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon."

Para el músico jefe. Para Jeduthun. Un salmo de David. Dije: “Vigilaré mis caminos, para no pecar con mi lengua. Guardaré mi boca con una brida mientras el malvado esté ante mí”.

2 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.

Me quedé mudo de silencio. Me callé, incluso de buenas. Mi pena se agitó.

3 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.

Mi corazón estaba caliente dentro de mí. Mientras meditaba, el fuego ardía. Hablé con la lengua:

4 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.

“Yahvé, muéstrame mi fin, cuál es la medida de mis días. Hazme saber lo frágil que soy.

5 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)

He aquí que has hecho que mis días sean anchos de mano. Mi vida es como nada ante ti. Ciertamente cada hombre es como un aliento”. (Selah)

6 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

“Ciertamente, todo hombre camina como una sombra. Seguramente se ocupan en vano. Amontona, y no sabe quién recogerá.

7 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.

Ahora, Señor, ¿qué espero? Mi esperanza está en ti.

8 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.

Líbrame de todas mis transgresiones. No me hagas el reproche de los tontos.

9 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.

Me quedé mudo. No abrí la boca, porque tú lo hiciste.

10 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.

Aleja de mí tu azote. Estoy vencido por el golpe de tu mano.

11 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)

Cuando reprendes y corriges al hombre por su iniquidad, consumes su riqueza como una polilla. Ciertamente, todo hombre no es más que un soplo”. (Selah)

12 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.

“Escucha mi oración, Yahvé, y presta atención a mi clamor. No te calles ante mis lágrimas. Porque soy un extraño con vosotros, un extranjero, como lo fueron todos mis padres.

13 Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.

Oh, perdóname, para que recupere las fuerzas, antes de que me vaya y no exista más”.