Psaltaren 39

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Jag sade: "Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon."

For the Chief Musician. For Jeduthun. A Psalm by David. I said, “I will watch my ways, so that I don’t sin with my tongue. I will keep my mouth with a bridle while the wicked is before me.”

2 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.

I was mute with silence. I held my peace, even from good. My sorrow was stirred.

3 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.

My heart was hot within me. While I meditated, the fire burnt. I spoke with my tongue:

4 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.

“LORD, show me my end, what is the measure of my days. Let me know how frail I am.

5 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)

Behold, you have made my days hand widths. My lifetime is as nothing before you. Surely every man stands as a breath.” (Selah)

6 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

“Surely every man walks like a shadow. Surely they busy themselves in vain. He heaps up, and doesn’t know who shall gather.

7 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.

Now, Lord, what do I wait for? My hope is in you.

8 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.

Deliver me from all my transgressions. Don’t make me the reproach of the foolish.

9 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.

I was mute. I didn’t open my mouth, because you did it.

10 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.

Remove your scourge away from me. I am overcome by the blow of your hand.

11 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)

When you rebuke and correct man for iniquity, you consume his wealth like a moth. Surely every man is but a breath.” (Selah)

12 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.

“Hear my prayer, LORD, and give ear to my cry. Don’t be silent at my tears. For I am a stranger with you, a foreigner, as all my fathers were.

13 Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.

Oh spare me, that I may recover strength, before I go away and exist no more.”