Psaltaren 38

1 En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

A Psalm of David. A lament. Reprove me not, Lord, in your anger, and chasten me not in your wrath;

2 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

for your arrows have sunk into me, and your hand lies heavy upon me.

3 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

In my flesh is no soundness because of your anger, no health in my bones, because of my sin.

4 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

For that my guilt is gone over my head: it weighs like a burden too heavy for me.

5 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

My wounds stink and fester, for my foolishness I am tormented.

6 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

Bent and bowed am I utterly, all the day going in mourning.

7 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

My loins are filled with burning, and in my flesh is no soundness.

8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

I am utterly crushed and numb; I cry louder than lion roars.

9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

Lord, you know all that I long for, my groans are not hidden from you.

10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

My heart is throbbing, my strength has failed me. The light of my eyes – even it is gone from me.

11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

My dear ones and friends keep aloof, and my neighbours stand afar off.

12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

They who aim at my life lay their snares, they who seek my hurt speak of ruin, nursing treachery all the day long.

13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

But I turn a deaf ear and hear not; like the dumb I open not my mouth.

14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

I am like one without hearing, with no arguments in my mouth.

15 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

For my hope, O Lord, is in you. You will answer, O Lord my God,

16 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

when I utter the hope that those who made scorn of my tottering feet may not rejoice over me.

17 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

For I am ready to fall, my pain forsakes me never.

18 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

I acknowledge my guilt, I am anxious because of my sin:

19 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

My wanton assailants are strong, those who wrongfully hate me are many,

20 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

who render me evil for good, and oppose me, because I make good my goal.

21 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.

Do not forsake me, O Lord; my God, be not far from me.

22 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.

Hasten to help me, O Lord my saviour.