Psaltaren 35

1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

[A Psalm] of David. Plead [my cause], O LORD, with them that strive with me: fight against them that fight against me.

2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

Take hold of shield and buckler, and stand up for my help.

3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: "Jag är din frälsning."

Draw out also the spear, and stop [the way] against them that persecute me: say to my soul, I [am] thy salvation.

4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

Let them be confounded and put to shame that seek after my soul: let them be turned back and brought to confusion that devise my hurt.

5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

Let them be as chaff before the wind: and let the angel of the LORD chase [them].

6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

Let their way be dark and slippery: and let the angel of the LORD persecute them.

7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

For without cause they have hid for me their net [in] a pit, [which] without cause they have digged for my soul.

8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

Let destruction come upon him at unawares; and let his net that he hath hid catch himself: into that very destruction let him fall.

9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

And my soul shall be joyful in the LORD: it shall rejoice in his salvation.

10 Alla ben i min kropp skola säga: "HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?"

All my bones shall say, LORD, who [is] like thee, who deliverest the poor from him that is too strong for him, even the poor and the needy from him that spoileth him?

11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

False witnesses arose; they laid to my charge [things] that I knew not.

12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

They rewarded me evil for good [to] the spoiling of my soul.

13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

But as for me, when they were sick, my clothing [was] sackcloth: I humbled my soul with fasting; and my prayer returned into my own bosom.

14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

I behaved myself as though [he had been] my friend [or] brother: I bowed down heavily, as one that mourneth [for his] mother.

15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

But in my adversity they rejoiced, and assembled themselves: [yes], the abjects assembled themselves against me, and I knew [it] not; they did tear [me], and ceased not:

16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

With hypocritical mockers in feasts, they gnashed upon me with their teeth.

17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

LORD, how long wilt thou look on? rescue my soul from their destructions, my darling from the lions.

18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

I will give thee thanks in the great congregation: I will praise thee among many people.

19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

Let not them that are my enemies wrongfully rejoice over me: [neither] let them wink with the eye that hate me without a cause.

20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

For they speak not peace: but they devise deceitful matters against [them that are] quiet in the land.

21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: "Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!"

Yes, they opened their mouth wide against me, [and] said, Aha, aha, our eye hath seen [it].

22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

[This] thou hast seen, O LORD: keep not silence: O LORD, be not far from me.

23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

Stir up thyself, and awake to my judgment, [even] to my cause, my God and my LORD.

24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

Judge me, O LORD my God, according to thy righteousness; and let them not rejoice over me.

25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: "Rätt så, det gick såsom vi ville!" Låt dem icke säga: "Vi hava fördärvat honom."

Let them not say in their hearts, Ah, so would we have it: let them not say, We have swallowed him up.

26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

Let them be ashamed and brought to confusion together that rejoice at my hurt: let them be clothed with shame and dishonor that magnify [themselves] against me.

27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: "Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!"

Let them shout for joy, and be glad, that favor my righteous cause: yes, let them say continually, Let the LORD be magnified, who hath pleasure in the prosperity of his servant.

28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.

And my tongue shall speak of thy righteousness [and] of thy praise all the day long.