Psaltaren 22

1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Načelniku godbe o prvi zarji; psalm Davidov. Bog moj mogočni, Bog moj mogočni, zakaj si me zapustil? daleč od blaginje moje, od stoka mojega besed?

2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

Bog moj, zakaj me ne uslišiš, ko te kličem podnevi? in ponoči ni mi pokoja.

3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

Saj si vendar svet, stanoviten, popolna hvala Izraelova.

4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

Tebi so zaupali očetje naši; zaupali so, in osvobodil si jih.

5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

K tebi so vpili, in oteti so bili, v té so zaupali in ni jih bilo sram.

6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

Jaz pa sem črv, in ne mož; sramota ljudém in zaničevanje ljudstvu.

7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

Vsi, ki me vidijo, namrdavajo se mi; režé se, glavó majó:

8 "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."

H Gospodu pribega, reši ga naj; otmè ga naj, ker ima veselje nad njim.

9 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

Saj ti si, ki si me potegnil iz materinega telesa, storil si, da sem brez skrbi živel na prsih matere svoje.

10 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

K tebi sem bil zagnan od rojstva, od telesa matere moje bodi Bog moj mogočni.

11 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

Ne bivaj daleč od mene, ko je blizu stiska, ko ni pomočnika.

12 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

Obdajajo me junci mnogi, krepki junci Bazanski obsipljejo me.

13 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

Žrelo svoje odpirajo zoper mene, kakor lev zgrabljiv in rujoveč.

14 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

Kakor voda se razlivam, in vse kosti moje se razklepajo; srce moje je podobno vosku, taja se v osrčji mojem.

15 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

Moja moč je suha kakor čepinja, in jezik moj se prijemlje neba mojega, in devaš me v smrtni prah.

16 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

Ker obdali so me psi; hudobnikov krdela so me obsula; prebodli so moje roke in noge moje.

17 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

Seštel bi lahko vse svoje kosti; oni gledajo, ozirajo se v mé.

18 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

Oblačila moja delé med seboj, in za suknjo mojo mečejo kocko.

19 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

Ti torej, Gospod, ne bivaj daleč, krepost moja, hiti na pomoč mojo.

20 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

Otmi meča dušo mojo, psa edino mojo.

21 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

Reši me žrela levovega, in rogov samorogov, uslišavši me.

22 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

Ime tvoje bodem oznanjal bratom svojim; sredi zbora bodem te hvalil:

23 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

Vi, ki se bojite Gospoda, hvalite ga; vse seme Jakobovo hvali ga; in boj se ga vse seme Izraelovo.

24 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

Ker ne zameta in ne zaničuje siromaštva siromakovega, in pred njim ne skriva obličja svojega; temuč ko vpije do njega, usliši ga.

25 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

O dobrotah tvojih bode hvala moja v zboru velikem; obljube svoje bodem opravljal v pričo njih, ki se ga bojé.

26 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

Jedli bodejo krotki in nasitili se; hvalili bodejo Gospoda, kateri ga iščejo; srce vaše bode živelo vekomaj.

27 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

Spomnijo se in povrnejo se h Gospodu vse meje zemlje, in priklonijo se pred teboj vse družine narodov.

28 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

Ker Gospodovo je kraljestvo samo, in gospostvo ima nad narodi.

29 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

Jedli bodo in priklanjali se vsi zemlje bogatini; pred njim bodejo padali, katerikoli pojdejo dol v prah; kateri ni ohranil duše svoje v življenji.

30 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

Teh seme bode ga čestilo, prištevalo se bode Gospodu vsak čas.

31 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

Prihajali bodo in oznanjali pravico njegovo ljudstvu, ki se rodi, da je pravičen.