Psaltaren 22
1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
“To the chief musician upon Ayeleth-hashachar, a psalm of David.” My God, my God, why hast thou forsaken me? why art thou so far from saving me, and from the words of my loud complaint?
2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
O my God! I call in the day-time, but thou answerest not; and in the night I find no rest.
3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
But thou art holy, O thou that dwellest amidst the praises of Israel.
4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
In thee did our fathers trust: they trusted, and thou didst deliver them.
5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
Unto thee they cried, and were delivered: in thee they trusted, and were not put to shame.
6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
But I am a worm, and not a man, a reproach of men, and despised of people.
7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
All those who see me laugh me to scorn: they draw open their lips, they shake their head, [saying, ]
8 "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
“Let him throw himself on the Lord, that he may deliver him: he will save him, for he delighteth in him.”
9 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
Yea, thou art he that took me from the womb: thou hast been my trust when I hung on my mother's breasts.
10 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
Upon thee was I cast from my birth: from my mother's womb art thou my God.
11 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
Oh be not far from me [now]; for distress is near; for there is none to help.
12 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
Many steers have encompassed me: the strong bulls of Bashan have beset me round.
13 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
They have opened wide against me their mouth, [as] a ravenous and roaring lion.
14 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
Like water am I poured out, and all my bones are disjointed: my heart is become like wax, it is melted in the midst of my entrails.
15 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
Like a potsherd is my strength dried up; and my tongue cleaveth to my palate; and into the dust of death hast thou laid me down.
16 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
For dogs have encompassed me; the assembly of the wicked have enclosed me: like lions [they threaten] my hands and my feet.
17 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
I may number all my bones: [while] they stare and look upon me.
18 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
They divide my clothes among themselves, and for my garment do they cast lots.
19 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
But thou, O Lord, be not far from me: O [thou who art] my strength, hasten to my aid.
20 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Deliver from the sword my life, from the power of the dog my solitary soul.
21 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
Save me from the lion's mouth; as thou hast answered me from the horns of the reem.
22 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
I will relate thy name unto my brethren: in the midst of the congregation will I praise thee.
23 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
Ye that fear the Lord, praise him; all ye the seed of Jacob, glorify him; and be in dread of him, all ye the seed of Israel.
24 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
For he hath not despised nor abhorred the affliction of the poor; neither hath he hidden his face from him; but when he cried unto him, he heard.
25 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
Of thee shall be my praise in a great assembly: my vows will I pay in the presence of those who fear him.
26 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
The meek shall eat and be satisfied; they who seek him shall praise the Lord: may your heart live for ever.
27 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
All the ends of the world shall remember and return unto the Lord: and all the families of the nations shall bow themselves down before thee.
28 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
For the kingdom is the Lord's, and he governeth the nations.
29 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
All they that eat the fat of the earth shall bow themselves down; before him shall bend the knee all that are going down into the dust; for none can keep alive his own soul.
30 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
Distant ages shall serve him; there shall be related of the Lord unto future generations.
31 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
They will come, and will tell his righteousness unto a people yet unborn, that he hath done this.
