Psaltaren 2

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

Why this turmoil of nations, this futile plotting of peoples,

2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

with kings of the earth conspiring, and rulers consulting together, against the Lord and against his anointed,

3 "Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss."

to snap their bonds and fling their cords away?

4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

He whose throne is in heaven laughs, the Lord mocks them.

5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

Then he speaks to them in his wrath, and in his hot anger confounds them.

6 "Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg."

‘This my king is installed by me, on Zion my holy mountain.’

7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: "Du är min son, jag har i dag fött dig.

I will tell of the Lord’s decree. He said to me: ‘You are my son, this day I became your father.

8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

Only ask, and I make you the heir of the nations, and lord of the world to its utmost bounds.

9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem."

You will break them with sceptre of iron, shatter them like pottery.’

10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

So now, you kings, be wise: be warned, you rulers of earth.

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

Serve the Lord in awe, kiss his feet with trembling,

12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

lest, angry, he hurl you to ruin; for soon will his fury blaze. Happy all who take refuge in him.