Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Pou direktè koral la. Yon sòm David, sèvitè SENYÈ a, ki te pale a SENYÈ a, pawòl a chan ke li te adrese bay SENYÈ a apre Li te delivre li soti nan men a tout lènmi li yo, e soti nan men a Saül. Konsa li te di: Mwen renmen Ou, O SENYÈ, fòs mwen.
2 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
SENYÈ a se wòch mwen, sitadèl mwen e Delivrans mwen; Bondye mwen, wòch mwen, nan (sila) mwen jwenn pwoteksyon an.
3 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Mwen rele SENYÈ a, ki dign pou bay lwanj; epi mwen sove de lènmi mwen yo.
4 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Kòd lanmò yo te antoure mwen. Flèv mal ki sòti nan peyi a mò yo te teworize m.
Kòd peyi lanmò yo te antoure mwen; pèlen lanmò yo te parèt devan m. (Sheol h7585)
6 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
Nan gwo twoub mwen, mwen te rele SENYÈ a, e te kriye a Bondye pou sekou. Depi nan tanp li an, li te tande vwa m. Kri mwen pou sekou devan L te rive nan zòrèy Li.
7 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Konsa, latè a te tranble. Fondasyon a mòn yo te tranble. Yo te ebranle nèt, akoz kòlè Li.
8 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Lafimen te sòti nan nen L. Dife a devoran te soti nan bouch Li. Chalè li te limen chabon.
9 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
Anplis, Li te bese syèl la e te desann avèk fènwa byen pwès anba pye Li.
10 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
Li te monte sou yon cheriben, e te vole; Li te vole sou zèl a van yo.
11 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
Li te sèvi fènwa a tankou kote pou L kache, yon tant ki pou kouvri L. Fènwa nan dlo yo, nwaj pwès nan syèl yo.
12 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Soti nan gran klate devan L, gwo nwaj pwès Li yo, Lagrèl avèk chabon dife te pase.
13 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Anplis, SENYÈ a te eklate nan syèl yo. Pi Pwisan an te fè vwa l sone: wòch lagrèl yo avèk chabon dife.
14 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Li te voye flèch li yo deyò e te gaye yo. Avèk anpil gwo klate, Li te fè yo sove ale.
15 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Konsa, gwo kanal dlo yo te parèt; Fondasyon mond yo te vin toutouni; ak repwòch Ou, O SENYÈ, lè gwo souf sòti nan nen Ou.
16 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Li te voye soti an wo. Li te pran m. Li te rale mwen sòti nan pil dlo yo.
17 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Li te delivre mwen nan men advèsè mwen byen fò; de (sila) yo ki te rayi mwen yo, paske yo te twò fò pou mwen.
18 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Yo te konfwonte mwen nan jou malè mwen, men SENYÈ a te pwotèj mwen.
19 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Li te mennen mwen fè m parèt nan yon bèl plas byen laj. Li te fè m sekou, akoz Li te pran plezi nan mwen.
20 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
SENYÈ a te byen rekonpanse mwen selon ladwati mwen. Selon men m ki pwòp, Li fè m rekonpans.
21 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Paske mwen te kenbe chemen SENYÈ a, epi mwen pa t janm kite Bondye mwen an.
22 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
Paske tout òdonans Li yo te devan m. Mwen pa t janm mete règleman Li yo akote.
23 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Anplis, mwen te toujou san fot devan L, e mwen te rete lib de inikite m.
24 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Pou sa, SENYÈ a te fè m rekonpans selon ladwati mwen, selon men pwòp ke Li te wè yo.
25 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Avèk (sila) ki gen bon kè, Ou montre kè ki bon. Avèk (sila) ki san fot, Ou vin parèt san fot.
26 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Avèk (sila) ki san tach, Ou montre li san tach Ou. Epi avèk (sila) ki kwochi a, Ou parèt koken.
27 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Paske Ou sove yon pèp aflije, men (sila) ak zye ki leve wo yo, Ou bese yo.
28 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Paske SENYÈ a va lime lanp mwen. Se Bondye mwen an ki klere tenèb mwen.
29 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
Paske avèk Ou, mwen kapab kouri sou yon ekip lame. Avèk Bondye mwen, mwen kab vòltije sou yon mi.
30 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Pou Bondye, chemen Li san fot. Pawòl SENYÈ a pase a leprèv. Li se yon boukliye pou tout moun k ap pran sekou nan Li.
31 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Paske se kilès ke Bondye ye, sof ke SENYÈ a? Epi se kilès ki wòch la, sof ke Bondye nou an.
32 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
Bondye ki mare senti m ak fòs, epi fè chemen mwen san fot la?
33 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Li fè pye m yo vin tankou sèf, epi fè m vin plase kote ki wo yo.
34 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Li antrene men m pou batay la, jiskaske men m ka koube banza ki fèt an bwonz.
35 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Anplis, Ou te ban mwen boukliye sali Ou e men dwat Ou te ban soutyen. Se bonte Ou ki fè m gran.
36 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Ou fè longè pa m yo lonje pi laj anba m, epi pye m pa t janm chape.
37 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Mwen te kouri dèyè lènmi m yo, e mwen te pran yo. Mwen pa t fè bak jiskaske yo tout te fin manje nèt.
38 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Mwen va frape yo jiskaske yo pa kab leve. Yo va tonbe anba pye mwen.
39 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Ou te mare senti m avèk fòs pou batay la. Ou te soumèt anba m (sila) ki te leve kont mwen yo.
40 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Ou te, anplis, fè lènmi m yo vire do yo ban mwen; konsa mwen te detwi (sila) ki te rayi mwen yo.
41 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Yo te kriye sekou, men pa t gen moun pou sove yo; menm a SENYÈ a, men Li pa t reponn yo.
42 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Mwen te bat yo kraze fen tankou pousyè devan van; mwen te vide jete yo tankou labou nan lari.
43 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Ou te delivre mwen devan yon pèp plen ak konfli; Ou te plase mwen kon chèf an tèt a nasyon yo; Yon pèp ke m pa menm konnen, se sèvitè mwen yo ye.
44 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
Depi yo tande, yo obeyi mwen. Etranje yo soumèt devan m.
45 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Etranje yo vin disparèt devan m, epi vin sòti tranblan nan fò yo.
46 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
SENYÈ a viv! Beni se wòch mwen an. Leve byen wo, se Bondye a sali mwen an.
47 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
Bondye ki egzekite vanjans pou mwen an, e ki fè pèp yo soumèt anba m nan.
48 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Se Li menm ki delivre m de lènmi mwen yo. Anverite, Ou leve m pi wo de (sila) ki fè rebèl kont mwen yo. Ou delivre mwen kont men lòm vyolans lan.
49 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
Pou sa, mwen va bay remèsiman a Ou menm pami nasyon yo, O SENYÈ, epi mwen va chante lwanj a non Ou.
50 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Li bay gran delivrans a wa Li a, epi montre lanmou dous Li a onksyone Li a, a David avèk desandan li yo jis pou tout tan.
