Psaltaren 144
1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
[A Psalm] of David concerning Goliad. Blessed [be] the Lord my God, who instructs my hands for battle, [and] my fingers for war.
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
My mercy, and my refuge; my helper, and my deliverer; my protector, in whom I have trusted; who subdues my people under me.
3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
Lord, what is man, that you are made known to him? or the son of man, that you take account of him?
4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
Man is like to vanity: his days pass as a shadow.
5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
O Lord, bow your heavens, and come down: touch the mountains, and they shall smoke.
6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
Send lightning, and you shall scatter them: send forth your arrows, and you shall discomfit them.
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
Send forth your hand from on high; rescue me, and deliver me out of great waters, out of the hand of strange children;
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
whose mouth has spoken vanity, and their right hand is a right hand of iniquity.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
O God, I will sing a new song to you: I will play to you on a lute of ten strings.
10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
[Even] to him who gives salvation to kings: who redeems his servant David from the hurtful sword.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Deliver me, and rescue me from the hand of strange children, whose mouth has spoken vanity, and their right hand is a right hand of iniquity;
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
whose children are as plants, strengthened in their youth: their daughters are beautiful, sumptuously adorned after the similitude of a temple.
13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
Their garners are full, and bursting with one kind of store after another; their sheep are prolific, multiplying in their streets.
14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
Their oxen are fat: there is no falling down of a hedge, nor going out, nor cry in their folds.
15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
Men bless the people to whom this lot belongs, [but] blessed is the people whose God is the Lord.
