< Psaltaren 139 >

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
برای رهبر سرایندگان. مزمور داوود. ای خداوند، تو مرا آزموده و شناخته‌ای.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
تو از نشستن و برخاستن من آگاهی. فکرهای من از تو پوشیده نیست.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
تو کار کردن و خوابیدن مرا زیر نظر داری و از همهٔ راهها و روشهای من باخبر هستی.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
حتی پیش از آنکه سخنی بر زبان آورم تو آن را می‌دانی.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
مرا از هر سو احاطه کرده‌ای و دست محافظ خود را بر من نهاده‌ای.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
شناختی که تو از من داری بسیار عمیق است و من یارای درک آن را ندارم.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
از روح کجا می‌توانم بگریزم؟ از حضور تو کجا می‌توانم بروم؟
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
اگر به آسمان صعود کنم، تو در آنجا هستی؛ اگر به اعماق زمین فرو روم، تو در آنجا هستی. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
اگر بر بالهای سحر سوار شوم و به آن سوی دریاها پرواز کنم،
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
در آنجا نیز حضور داری و با نیروی دست خود مرا هدایت خواهی کرد.
11 Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",
اگر خود را در تاریکی پنهان کنم یا روشنایی اطراف خود را به ظلمت شب تبدیل کنم،
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
نزد تو تاریکی تاریک نخواهد بود و شب همچون روز روشن خواهد بود. شب و روز در نظر تو یکسان است.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
تو همۀ اعضای ظریف درون بدن مرا آفریدی؛ تو مرا در رَحِم مادرم در هم تنیدی.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
تو را شکر می‌کنم که مرا اینچنین شگفت‌انگیز آفریده‌ای! با تمام وجود دریافته‌ام که کارهای تو عظیم و شگفت‌انگیز است.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
وقتی استخوانهایم در رحم مادرم به دقت شکل می‌گرفت و من در نهان نمو می‌کردم، تو از وجود من آگاه بودی؛
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
حتی پیش از آنکه من به وجود بیایم تو مرا دیده بودی. پیش از آنکه روزهای زندگی من آغاز شود، تو همهٔ آنها را در دفتر خود ثبت کرده بودی.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
خدایا، چه عالی و چه گرانبها هستند نقشه‌هایی که تو برای من داشته‌ای!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
حتی قادر به شمارش آنها نیستم؛ آنها از دانه‌های شن نیز بیشترند! هر روز که از خواب بیدار می‌شوم کماکان خود را در حضور تو می‌بینم.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
خدایا، بدکاران را نابود کن! ای جنایتکاران از من دور شوید!
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
خداوندا، آنان دربارهٔ تو سخنان زشت بر زبان می‌آورند و به تو کفر می‌گویند.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
پس ای خداوند، آیا حق ندارم از کسانی که از تو نفرت دارند، متنفر باشم؟
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
آری، از آنها بسیار متنفر خواهم بود و دشمنان تو را دشمنان خود تلقی خواهم کرد!
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
خدایا، مرا بیازما و دلم را بشناس؛ مرا امتحان کن و افکار پریشانم را بدان.
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
ببین آیا فساد و نادرستی در من هست؟ تو مرا به راه حیات جاوید هدایت فرما.

< Psaltaren 139 >