Psaltaren 139

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

Voor muziekbegeleiding. Een psalm van David. Jahweh, Gij doorschouwt mij volmaakt, Gij zijt het, die mij doorgrondt;

2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Gij kent mijn zitten en staan, En verstaat mijn gedachten van verre.

3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

Gij meet mijn lopen en liggen, Zijt met al mijn wegen vertrouwd;

4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

Ja, er komt geen woord op mijn tong, Of Gij kent het nauwkeurig, o Jahweh!

5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

Gij omsluit mij van achter en voren, En houdt mij geheel in uw hand.

6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

Te wonderlijk is mij uw weten, Te hoog: ik kan het niet vatten.

7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

Waar zou ik ooit uw geest ontlopen, Uw aanschijn kunnen ontvluchten?

8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)

Stijg ik ten hemel: Gij zijt er; Daal ik in het dodenrijk af: Gij zijt er! (Sheol h7585)

9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

Sla ik de wieken als het morgenrood uit, En laat ik mij neer aan de grenzen der zee:

10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

Ook daar nog leidt mij uw hand, En houdt uw rechter mij vast.

11 Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",

Al zeg ik: Ha, de duisternis zal mij bedekken, De nacht mij verschuilen:

12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

Dan maakt duisternis zelfs het niet donker voor U, Straalt de nacht als de dag, het donker als licht!

13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

Want Gij hebt mijn nieren geschapen, Mij in de schoot van mijn moeder gevormd:

14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

Ik dank U voor het ontzaglijk wonder van mijn ontstaan, En voor uw heerlijke werken.

15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

Gij hebt ook mijn ziel zorgvuldig gekend, En mijn gebeente bleef voor U niet verborgen, Toen ik in dat geheimvolle oord werd geschapen, Kunstig bewerkt in de diepten der aarde.

16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

Uw ogen hebben mijn vormeloze leden aanschouwd, In uw boek stonden ze allen beschreven: Ook de dagen, waarop ze werden gemaakt, Voordat er nog één van bestond.

17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

Maar hoe ondoorgrondelijk zijn ùw gedachten voor mij, Hoe overweldigend is haar getal, o mijn God;

18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

Ga ik ze tellen, ze zijn talrijker nog dan het zand, En als ik ontwaak, is mijn geest met U bezig!

19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

Dood dan de bozen, o God, En laat de bloeddorstigen ver van mij blijven:

20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

Die zich tegen uw plannen verzetten, En uw raadsbesluiten willen verijdelen.

21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

Zou ik niet haten, die U haten, o Jahweh, Niet walgen van wie tegen U opstaan?

22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

Ik haat ze zo fel, als ik haten kan, Mijn eigen vijanden zullen ze zijn!

23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

Beproef mij, o God, en doorgrond mijn hart, Toets mij, en ken mijn gedachten:

24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

Zie, of ik op de weg der ongerechtigheid ben; Breng mij dan terug op het eeuwige pad!