< Psaltaren 132 >

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
Cantique des degrés. Souviens-toi, Seigneur, en faveur de David, de toutes les souffrances qu’il a subies,
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
du serment qu’il fit à l’Eternel, du vœu qu’il exprima au fort de Jacob:
3 "Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
"Si j’entre dans la tente qui me sert de demeure, si je monte sur le lit qui me sert de couche,
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
si je permets le sommeil à mes yeux, à mes paupières le repos,
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob."
avant que j’aie trouvé un lieu pour l’Eternel, une résidence pour le Fort de Jacob!…"
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
Oui, nous avons entendu la nouvelle à Efrata, nous l’avons recueillie dans les districts forestiers.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
Entrons donc dans ses demeures, prosternons-nous dans ce sanctuaire qui est l’escabeau de ses pieds.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
"Lève-toi, Seigneur, pour entrer dans ton lieu de repos, toi et l’arche de ta puissance!
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Que tes prêtres endossent des vêtements de triomphe, et que tes fidèles adorateurs éclatent en cris de joie!
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
Pour l’amour de David, ton serviteur, ne repousse point la face de ton Oint."
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: "Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
L’Eternel a fait à David un serment véridique auquel il ne manquera pas: "Je placerai sur ton trône un fruit de tes entrailles!
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
Si tes fils gardent mon pacte, les lois que je leur enseignerai, leurs descendants, jusqu’à l’éternité, siégeront après toi sur ton trône."
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
Car l’Eternel a fait choix de Sion, il l’a voulue pour demeure:
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
"Ce sera là mon lieu de repos à jamais, là je demeurerai, car je l’ai voulu.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
Je bénirai amplement ses approvisionnements, je rassasierai ses pauvres de pain.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
J’Habillerai ses prêtres de vêtements de triomphe, et ses hommes pieux éclateront en cris de joie.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
Là je ferai grandir la corne de David, j’allumerai le flambeau de mon Oint.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa."
Ses ennemis, je les revêtirai de honte et sur sa tête brillera son diadème."

< Psaltaren 132 >