Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

۱ سرود درجات ای خداوند از عمقها نزد تو فریادبرآوردم.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

۲ ‌ای خداوند! آواز مرابشنو و گوشهای تو به آواز تضرع من ملتفت شود.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

۳ ‌ای یاه، اگر گناهان را به نظر آوری، کیست‌ای خداوند که به حضور تو بایستد؟

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

۴ لیکن مغفرت نزد توست تا از تو بترسند.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

۵ منتظر خداوندهستم. جان من منتظر است و به کلام او امیدوارم.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

۶ جان من منتظر خداوند است، زیاده از منتظران صبح؛ بلی زیاده از منتظران صبح.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

۷ اسرائیل برای خداوند امیدوار باشند زیرا که رحمت نزدخداوند است و نزد اوست نجات فراوان.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

۸ و اواسرائیل را فدیه خواهد داد، از جمیع گناهان وی.