Psaltaren 129

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

Pesem preizvrstna. Mnogo so me stiskali od mladosti moje, govori naj sedaj Izrael.

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

Mnogo so me stiskali od mladosti moje; vendar me niso zmogli.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

Po hrbtu so mi orali orači, potegnili so vsako črto svojo.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

Gospod pravični presekal je debele vrvi krivičnih.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

Osramotili se bodo in nazaj pognali vsi sovražniki Sijonovi.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Bodo kakor seno na strehah, katero usahne, predno se izdere,

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

S katerim ne napolni roke svoje žanjec, ali naročja svojega, kdor veže snope.

8 och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."

In ne porekó mimo gredoči: Blagoslov Gospodov bodi z vami; blagoslavljamo vas v imenu Gospodovem.