Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

Na minha angústia clamei ao Senhor, e me ouviu.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Senhor, livra a minha alma dos lábios mentirosos e da língua enganadora.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Que te será dado, ou que te será acrescentado, língua enganadora?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Flechas agudas do valente, com brazas vivas de zimbro.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Ai de mim, que peregrino em Mesech, e habito nas tendas de Kedar.

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

A minha alma bastante tempo habitou com os que detestam a paz.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Pacífico sou, porém quando eu falo já eles procuram guerra.