Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David. Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

To the chief Musician upon Sheminith. A Psalm of David. Help, LORD; for the godly man ceaseth; for the faithful fail from among the children of men.

2 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

They speak vanity every one with his neighbor: [with] flattering lips [and] with a double heart do they speak.

3 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

The LORD shall cut off all flattering lips, [and] the tongue that speaketh proud things:

4 dem som säga: "Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?"

Who have said, With our tongue will we prevail; our lips [are] our own: who [is] lord over us?

5 "Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp", säger HERREN; "jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter."

For the oppression of the poor, for the sighing of the needy, now will I arise, saith the LORD; I will set [him] in safety [from him that] puffeth at him.

6 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

The words of the LORD [are] pure words: [as] silver tried in a furnace of earth, purified seven times.

7 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.

Thou shalt keep them, O LORD, thou shalt preserve them from this generation for ever.

8 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

The wicked walk on every side, when the vilest men are exalted.