Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David. Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

For the end, A Psalm of David, upon the eighth. Save me, O Lord; for the godly man has failed; for truth is diminished from among the children of men.

2 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

Every one has spoken vanity to his neighbour: their lips are deceitful, they have spoken with a double heart.

3 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

Let the Lord destroy all the deceitful lips, and the tongue that speaks great words:

4 dem som säga: "Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?"

who have said, We will magnify our tongue; our lips are our own: who is Lord of us?

5 "Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp", säger HERREN; "jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter."

Because of the misery of the poor, and because of the sighing of the needy, now will I arise, saith the Lord, I will set [them] in safety; I will speak [to them] thereof openly.

6 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

The oracles of the Lord are pure oracles; as silver tried in the fire, proved [in] a furnace of earth, purified seven times.

7 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.

Thou, O Lord, shalt keep us, and shalt preserve us, from this generation, and for ever.

8 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

The ungodly walk around: according to thy greatness thou has greatly exalted the sons of men.