< Psaltaren 119 >

1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
Ne mutlu yolları temiz olanlara, RAB'bin yasasına göre yaşayanlara!
2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
Ne mutlu O'nun öğütlerine uyanlara, Bütün yüreğiyle O'na yönelenlere!
3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
Hiç haksızlık etmezler, O'nun yolunda yürürler.
4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
Koyduğun koşullara Dikkatle uyulmasını buyurdun.
5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
Keşke kararlı olsam Senin kurallarına uymakta!
6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
Hiç utanmayacağım, Bütün buyruklarını izledikçe.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
Şükredeceğim sana temiz yürekle, Adil hükümlerini öğrendikçe.
8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
Kurallarını yerine getireceğim, Bırakma beni hiçbir zaman!
9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
Genç insan yolunu nasıl temiz tutar? Senin sözünü tutmakla.
10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
Bütün yüreğimle sana yöneliyorum, İzin verme buyruklarından sapmama!
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
Aklımdan çıkarmam sözünü, Sana karşı günah işlememek için.
12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
Övgüler olsun sana, ya RAB, Bana kurallarını öğret.
13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
Ağzından çıkan bütün hükümleri Dudaklarımla yineliyorum.
14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
Sevinç duyuyorum öğütlerini izlerken, Sanki benim oluyor bütün hazineler.
15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
Koşullarını derin derin düşünüyorum, Yollarını izlerken.
16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
Zevk alıyorum kurallarından, Sözünü unutmayacağım.
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
Ben kuluna iyilik et ki yaşayayım, Sözüne uyayım.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
Gözlerimi aç, Yasandaki harikaları göreyim.
19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
Garibim bu dünyada, Buyruklarını benden gizleme!
20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
İçim tükeniyor, Her an hükümlerini özlemekten.
21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
Buyruklarından sapan Lanetli küstahları azarlarsın.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
Uzaklaştır benden küçümsemeleri, hakaretleri, Çünkü öğütlerini tutuyorum.
23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
Önderler toplanıp beni kötüleseler bile, Ben kulun senin kurallarını derin derin düşüneceğim.
24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
Öğütlerin benim zevkimdir, Bana akıl verirler.
25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
Toza toprağa serildim, Sözün uyarınca yaşam ver bana.
26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
Yaptıklarımı açıkladım, beni yanıtladın; Kurallarını öğret bana!
27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
Koşullarını anlamamı sağla ki, Harikalarının üzerinde düşüneyim.
28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
İçim eriyor kederden, Sözün uyarınca güçlendir beni!
29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
Yalan yoldan uzaklaştır, Yasan uyarınca lütfet bana.
30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
Ben sadakat yolunu seçtim, Hükümlerini uygun gördüm.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
Öğütlerine dört elle sarıldım, ya RAB, Utandırma beni!
32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
İçime huzur verdiğin için Buyrukların doğrultusunda koşacağım.
33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
Kurallarını nasıl izleyeceğimi öğret bana, ya RAB, Öyle ki, onları sonuna kadar izleyeyim.
34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
Anlamamı sağla, yasana uyayım, Bütün yüreğimle onu yerine getireyim.
35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
Buyrukların doğrultusunda yol göster bana, Çünkü yolundan zevk alırım.
36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
Yüreğimi haksız kazanca değil, Kendi öğütlerine yönelt.
37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
Gözlerimi boş şeylerden çevir, Beni kendi yolunda yaşat.
38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
Senden korkulması için Ben kuluna verdiğin sözü yerine getir.
39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
Korktuğum hakaretten uzak tut beni, Çünkü senin ilkelerin iyidir.
40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
Çok özlüyorum senin koşullarını! Beni doğruluğunun içinde yaşat!
41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
Bana sevgini göster, ya RAB, Sözün uyarınca kurtar beni!
42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
O zaman beni aşağılayanlara Gereken yanıtı verebilirim, Çünkü senin sözüne güvenirim.
43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
Gerçeğini ağzımdan düşürme, Çünkü senin hükümlerine umut bağladım.
44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
Yasana sürekli, Sonsuza dek uyacağım.
45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
Özgürce yürüyeceğim, Çünkü senin koşullarına yöneldim ben.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
Kralların önünde senin öğütlerinden söz edecek, Utanç duymayacağım.
47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
Senin buyruklarından zevk alıyor, Onları seviyorum.
48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
Saygı ve sevgi duyuyorum buyruklarına, Derin derin düşünüyorum kurallarını.
49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
Kuluna verdiğin sözü anımsa, Bununla umut verdin bana.
50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
Acı çektiğimde beni avutan budur, Sözün bana yaşam verir.
51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
Çok eğlendiler küstahlar benimle, Yine de yasandan şaşmadım.
52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
Geçmişte verdiğin hükümleri anımsayınca, Avundum, ya RAB.
53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
Çileden çıkıyorum, Yasanı terk eden kötüler yüzünden.
54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
Senin kurallarındır ezgilerimin konusu, Konuk olduğum bu dünyada.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
Gece adını anarım, ya RAB, Yasana uyarım.
56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
Tek yaptığım, Senin koşullarına uymak.
57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
Benim payıma düşen sensin, ya RAB, Sözlerini yerine getireceğim, dedim.
58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
Bütün yüreğimle sana yakardım. Lütfet bana, sözün uyarınca.
59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
Tuttuğum yolları düşündüm, Senin öğütlerine göre adım attım.
60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
Buyruklarına uymak için Elimi çabuk tuttum, oyalanmadım.
61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
Kötülerin ipleri beni sardı, Yasanı unutmadım.
62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
Doğru hükümlerin için Gece yarısı kalkıp sana şükrederim.
63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
Dostuyum bütün senden korkanların, Koşullarına uyanların.
64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
Yeryüzü sevginle dolu, ya RAB, Kurallarını öğret bana!
65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
Ya RAB, iyilik ettin kuluna, Sözünü tuttun.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
Bana sağduyu ve bilgi ver, Çünkü inanıyorum buyruklarına.
67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
Acı çekmeden önce yoldan sapardım, Ama şimdi sözüne uyuyorum.
68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
Sen iyisin, iyilik edersin; Bana kurallarını öğret.
69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
Küstahlar yalanlarla beni lekeledi, Ama ben bütün yüreğimle senin koşullarına uyarım.
70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
Onların yüreği yağ bağladı, Bense zevk alırım yasandan.
71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
İyi oldu acı çekmem; Çünkü kurallarını öğreniyorum.
72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
Ağzından çıkan yasa benim için Binlerce altın ve gümüşten daha değerlidir.
73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
Senin ellerin beni yarattı, biçimlendirdi. Anlamamı sağla ki buyruklarını öğreneyim.
74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
Senden korkanlar beni görünce sevinsin, Çünkü senin sözüne umut bağladım.
75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
Biliyorum, ya RAB, hükümlerin adildir; Bana acı çektirirken bile sadıksın.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
Ben kuluna verdiğin söz uyarınca, Sevgin beni avutsun.
77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
Sevecenlik göster bana, yaşayayım, Çünkü yasandan zevk alıyorum.
78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
Utansın küstahlar beni yalan yere suçladıkları için. Bense senin koşullarını düşünüyorum.
79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
Bana dönsün senden korkanlar, Öğütlerini bilenler.
80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
Yüreğim kusursuz uysun kurallarına, Öyle ki, utanç duymayayım.
81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
İçim tükeniyor senin kurtarışını özlerken, Senin sözüne umut bağladım ben.
82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: "När vill du trösta mig?"
Gözümün feri sönüyor söz verdiklerini beklemekten, “Ne zaman avutacaksın beni?” diye soruyorum.
83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
Dumandan kararmış tuluma döndüm, Yine de unutmuyorum kurallarını.
84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
Daha ne kadar bekleyecek kulun? Ne zaman yargılayacaksın bana zulmedenleri?
85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
Çukur kazdılar benim için Yasana uymayan küstahlar.
86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
Bütün buyrukların güvenilirdir; Haksız yere zulmediyorlar, yardım et bana!
87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
Nerdeyse sileceklerdi beni yeryüzünden, Ama ben senin koşullarından ayrılmadım.
88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
Koru canımı sevgin uyarınca, Tutayım ağzından çıkan öğütleri.
89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
Ya RAB, sözün Göklerde sonsuza dek duruyor.
90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
Sadakatin kuşaklar boyu sürüyor, Kurduğun yeryüzü sapasağlam duruyor.
91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
Bugün hükümlerin uyarınca ayakta duran her şey Sana kulluk ediyor.
92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
Eğer yasan zevk kaynağım olmasaydı, Çektiğim acılardan yok olurdum.
93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
Koşullarını asla unutmayacağım, Çünkü onlarla bana yaşam verdin.
94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
Kurtar beni, çünkü seninim, Senin koşullarına yöneldim.
95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
Kötüler beni yok etmeyi beklerken, Ben senin öğütlerini inceliyorum.
96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
Kusursuz olan her şeyin bir sonu olduğunu gördüm, Ama senin buyruğun sınır tanımaz.
97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
Ne kadar severim yasanı! Bütün gün düşünürüm onun üzerinde.
98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
Buyrukların beni düşmanlarımdan bilge kılar, Çünkü her zaman aklımdadır onlar.
99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
Bütün öğretmenlerimden daha akıllıyım, Çünkü öğütlerin üzerinde düşünüyorum.
100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
Yaşlılardan daha bilgeyim, Çünkü senin koşullarına uyuyorum.
101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
Sakınırım her kötü yoldan, Senin sözünü tutmak için.
102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
Ayrılmam hükümlerinden, Çünkü bana sen öğrettin.
103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
Ne tatlı geliyor verdiğin sözler damağıma, Baldan tatlı geliyor ağzıma!
104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
Senin koşullarına uymakla bilgelik kazanıyorum, Bu yüzden nefret ediyorum her yanlış yoldan.
105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
Sözün adımlarım için çıra, Yolum için ışıktır.
106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
Adil hükümlerini izleyeceğime ant içtim, Andımı tutacağım.
107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
Çok sıkıntı çektim, ya RAB; Koru hayatımı sözün uyarınca.
108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
Ağzımdan çıkan içten övgüleri Kabul et, ya RAB, Bana hükümlerini öğret.
109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
Hayatım her an tehlikede, Yine de unutmam yasanı.
110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
Kötüler tuzak kurdu bana, Yine de sapmadım senin koşullarından.
111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
Öğütlerin sonsuza dek mirasımdır, Yüreğimin sevincidir onlar.
112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
Kararlıyım Sonuna kadar senin kurallarına uymaya.
113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
Döneklerden tiksinir, Senin yasanı severim.
114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
Sığınağım ve kalkanım sensin, Senin sözüne umut bağlarım.
115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
Ey kötüler, benden uzak durun, Tanrım'ın buyruklarını yerine getireyim.
116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
Sözün uyarınca destek ol bana, yaşam bulayım; Umudumu boşa çıkarma!
117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
Sıkı tut beni, kurtulayım, Her zaman kurallarını dikkate alayım.
118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
Kurallarından sapan herkesi reddedersin, Çünkü onların hileleri boştur.
119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
Dünyadaki kötüleri cüruf gibi atarsın, Bu yüzden severim senin öğütlerini.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
Bedenim ürperiyor dehşetinden, Korkuyorum hükümlerinden.
121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
Adil ve doğru olanı yaptım, Gaddarların eline bırakma beni!
122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
Güven altına al kulunun mutluluğunu, Baskı yapmasın bana küstahlar.
123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
Gözümün feri sönüyor, Beni kurtarmanı, Adil sözünü yerine getirmeni beklemekten.
124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
Kuluna sevgin uyarınca davran, Bana kurallarını öğret.
125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
Ben senin kulunum, bana akıl ver ki, Öğütlerini anlayabileyim.
126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
Ya RAB, harekete geçmenin zamanıdır, Yasanı çiğniyorlar.
127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
Bu yüzden senin buyruklarını, Altından, saf altından daha çok seviyorum;
128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
Koyduğun koşulların hepsini doğru buluyorum, Her yanlış yoldan tiksiniyorum.
129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
Harika öğütlerin var, Bu yüzden onlara candan uyuyorum.
130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
Sözlerinin açıklanışı aydınlık saçar, Saf insanlara akıl verir.
131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
Ağzım açık, soluk soluğayım, Çünkü buyruklarını özlüyorum.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
Bana lütufla bak, Adını sevenlere her zaman yaptığın gibi.
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
Adımlarımı pekiştir verdiğin söz uyarınca, Hiçbir suç bana egemen olmasın.
134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
Kurtar beni insan baskısından, Koşullarına uyabileyim.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
Yüzün aydınlık saçsın kulunun üzerine, Kurallarını öğret bana.
136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
Oluk oluk yaş akıyor gözlerimden, Çünkü uymuyorlar yasana.
137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
Sen adilsin, ya RAB, Hükümlerin doğrudur.
138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
Buyurduğun öğütler doğru Ve tam güvenilirdir.
139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
Gayretim beni tüketti, Çünkü düşmanlarım unuttu senin sözlerini.
140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
Sözün çok güvenilirdir, Kulun onu sever.
141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
Önemsiz ve horlanan biriyim ben, Ama koşullarını unutmuyorum.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Adaletin sonsuza dek doğrudur, Yasan gerçektir.
143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
Sıkıntıya, darlığa düştüm, Ama buyrukların benim zevkimdir.
144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
Öğütlerin sonsuza dek doğrudur; Bana akıl ver ki, yaşayayım.
145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
Bütün yüreğimle haykırıyorum, Yanıtla beni, ya RAB! Senin kurallarına uyacağım.
146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
Sana sesleniyorum, Kurtar beni, Öğütlerine uyayım.
147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
Gün doğmadan kalkıp yardım dilerim, Senin sözüne umut bağladım.
148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
Verdiğin söz üzerinde düşüneyim diye, Gece boyunca uyku girmiyor gözüme.
149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
Sevgin uyarınca sesime kulak ver, Hükümlerin uyarınca, ya RAB, yaşam ver bana!
150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
Yaklaşıyor kötülük ardınca koşanlar, Yasandan uzaklaşıyorlar.
151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
Oysa sen yakınsın, ya RAB, Bütün buyrukların gerçektir.
152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
Çoktan beri anladım Öğütlerini sonsuza dek verdiğini.
153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
Çektiğim sıkıntıyı gör, kurtar beni, Çünkü yasanı unutmadım.
154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
Davamı savun, özgür kıl beni, Sözün uyarınca koru canımı.
155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
Kurtuluş kötülerden uzaktır, Çünkü senin kurallarına yönelmiyorlar.
156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
Çok sevecensin, ya RAB, Hükümlerin uyarınca koru canımı.
157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
Bana zulmedenler, düşmanlarım çok, Yine de sapmadım senin öğütlerinden.
158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
Tiksinerek bakıyorum hainlere, Çünkü uymuyorlar senin sözüne.
159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
Bak, ne kadar seviyorum koşullarını, Sevgin uyarınca, ya RAB, koru canımı.
160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
Sözlerinin temeli gerçektir, Doğru hükümlerinin tümü sonsuza dek sürecektir.
161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
Yok yere zulmediyor bana önderler, Oysa yüreğim senin sözünle titrer.
162 Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
Ganimet bulan biri gibi Verdiğin sözlerde sevinç bulurum.
163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
Tiksinir, iğrenirim yalandan, Ama senin yasanı severim.
164 Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
Doğru hükümlerin için Seni günde yedi kez överim.
165 Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
Yasanı sevenler büyük esenlik bulur, Hiçbir şey sendeletmez onları.
166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
Ya RAB, kurtarışına umut bağlar, Buyruklarını yerine getiririm.
167 Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
Öğütlerine candan uyar, Onları çok severim.
168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
Öğütlerini, koşullarını uygularım, Çünkü bütün davranışlarımı görürsün sen.
169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
Feryadım sana erişsin, ya RAB, Sözün uyarınca akıl ver bana!
170 Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
Yalvarışım sana ulaşsın; Verdiğin söz uyarınca kurtar beni!
171 Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
Dudaklarımdan övgüler aksın, Çünkü bana kurallarını öğretiyorsun.
172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
Dilimde sözün ezgilere dönüşsün, Çünkü bütün buyrukların doğrudur.
173 Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
Elin bana yardıma hazır olsun, Çünkü senin koşullarını seçtim ben.
174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
Kurtarışını özlüyorum, ya RAB, Yasan zevk kaynağımdır.
175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
Beni yaşat ki, sana övgüler sunayım, Hükümlerin bana yardımcı olsun.
176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.
Kaybolmuş koyun gibi avare dolaşıyordum; Kulunu ara, Çünkü buyruklarını unutmadım ben.

< Psaltaren 119 >