Psaltaren 109

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

Neghmichilerning béshigha tapshurulup oqulsun dep, Dawut yazghan küy: — I medhiyemning Igisi Xudayim, jim turma!

2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

Mana rezillerning aghzi, mekkarlarning aghzi köz aldimda yoghan échildi; Ular yalghanchi til bilen manga qarshi sözlidi.

3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

Nepretlik sözler bilen méni chulghap, Ular bikardin-bikar manga zerbe bermekte.

4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

Muhebbitim üchün ular manga qarshi shikayetchi boldi, Men bolsam — duagha bérildim.

5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

Yaxshiliqim üchün yamanliq, Söygüm üchün nepret qayturdi.

6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

Herbirining üstide rezil bir adem teyinligeysen, Uning ong yénida bir dewager tursun.

7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

U soraq qilin’ghanda eyibdar bolup chiqsun, Duasi gunah dep hésablansun.

8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

Künliri qisqa bolsun, Mensipini bashqisi igilisun.

9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

Baliliri yétim qalsun, Xotuni tul bolsun.

10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

Oghulliri sergerdan tilemchi bolsun, Turghan xarabilikliridin nan izdep.

11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

Jazanixor uning igiliki üstige tor tashlisun, Méhnet ejrini yatlar bulap-talisun.

12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

Uninggha méhribanliq körsitidighan birsi bolmisun, Yétim qalghan balilirigha iltipat qilghuchi bolmisun.

13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

Uning nesli qurutulsun; Kéler ewladida namliri öchürülsun.

14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

Ata-bowilirining qebihlikining eyibliri Perwerdigarning yadida qalsun, Anisining gunahi öchürülmisun.

15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

Bularning eyibliri daim Perwerdigarning köz aldida bolsun, Shuning bilen U ularning nam-emilini yer yüzidin öchürüp tashlaydu.

16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

Chünki [rezil kishi] méhribanliq körsitishni héch ésige keltürmidi, Belki ézilgen, yoqsul hem dili sunuqlarni öltürmekke qoghlap keldi.

17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

U lenet oqushqa amraq idi, Shunga lenet uning béshigha kélidu; Bext tileshke rayi yoq idi, Shunga bext uningdin yiraq bolidu.

18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

U lenetlerni özige kiyim qilip kiygen; Shunga bular aqqan sudek uning ich-baghrigha, Maydek, söngeklirige kiridu;

19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

Bular uninggha yépin’ghan tonidek, Herdaim baghlan’ghan belwéghidek chaplansun.

20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

Bular bolsa méni eyibligüchilerge Perwerdigarning békitken mukapati bolsun! Méning yaman gépimni qilghanlarning in’ami bolsun!

21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

Biraq Sen, Perwerdigar Rebbim, Öz naming üchün méning teripimde bir ish qilghaysen, Méhir-muhebbiting ela bolghachqa, Méni qutquzghaysen;

22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

Chünki men ézilgen hem hajetmendurmen, Qelbim xeste boldi.

23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

Men quyash uzartqan kölenggidek yoqilay dep qaldim, Chéketke qéqiwétilgendek chetke qéqiwétildim.

24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

Roza tutqinimdin tizlirim kétidu, Etlirim sizip kétidu.

25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

Shunglashqa men ular aldida reswa boldum; Ular manga qarashqanda, béshini silkishmekte.

26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

Manga yardemleshkeysen, i Perwerdigar Xudayim, Özgermes muhebbiting boyiche méni qutquzghaysen;

27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

Shuning bilen ular buning Séning qolungdiki ish ikenlikini, Buni qilghuchining Sen Perwerdigar ikenlikini bilsun.

28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

Ular lenet oquwersun, Sen bext ata qilghaysen; Ular hujum qilishqa turghanda, xijalette qalsun, Biraq qulung shadlansun!

29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

Méni eyibligüchiler xijalet bilen kiyinsun, Ular öz shermendilikini özlirige ton qilip yépinsun.

30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

Aghzimda Perwerdigargha zor teshekkür-medhiye qaytürimen; Berheq, köpchilik arisida turup Uni medhiyileymen;

31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

Chünki hajetmenning jénini gunahqa békitmekchi bolghanlardin qutquzush üchün, [Perwerdigar] uning ong yénida turidu.