Psaltaren 109

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

Au chef des chantres. De David. Psaume. Dieu, objet de mes louanges, ne garde pas le silence!

2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

Car la bouche du méchant, la bouche de la fourberie s’ouvrent contre moi; on me parle un langage mensonger.

3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

On m’enveloppe de propos haineux, on me fait la guerre sans motif.

4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

En échange de mon amour, on me traite en ennemi, et moi je ne suis que prière.

5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

On me rend le mal pour le bien, la haine est le prix de mon affection.

6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

Suscite un méchant contre lui, qu’un accusateur se dresse à sa droite!

7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

Quand il passe en jugement, qu’il s’en revienne condamné! Que sa prière lui soit imputée à péché!

8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

Que ses jours soient peu nombreux, qu’un autre s’empare de son office!

9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

Que ses enfants soient orphelins, que sa femme devienne veuve.

10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

Que ses enfants errent de tous côtés pour mendier, qu’ils sollicitent, éloignés des ruines de leur demeure.

11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

Que le créancier saisisse tout son avoir, que des étrangers mettent au pillage le fruit de son labeur.

12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

Qu’il n’y ait personne pour lui tendre une main secourable, personne pour avoir compassion de ses orphelins.

13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

Que sa postérité soit condamnée à disparaître, qu’à la génération prochaine son nom soit éteint.

14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

Que l’iniquité de ses pères soit présente au souvenir de l’Eternel. Que jamais ne s’efface la faute de sa mère.

15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

Que le Seigneur les ait toujours sous les yeux, et extirpe leur mémoire de la terre;

16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

parce qu’il n’a pas songé à pratiquer la charité, qu’il a persécuté un homme malheureux, déshérité, au cœur brisé pour amener sa perte.

17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

Il a aimé la malédiction: elle est venue le frapper; il n’avait aucun goût pour la bénédiction: elle l’a fui.

18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

Il a endossé la malédiction comme sa tunique; elle a pénétré en son sein comme de l’eau, comme de l’huile dans ses membres.

19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

Qu’elle soit donc pour lui comme un vêtement dont il s’enveloppe, qu’elle l’entoure comme d’une perpétuelle ceinture.

20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

Que tel soit, de par l’Eternel, le salaire de mes adversaires, de ceux qui débitent des méchancetés contre moi!

21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

Mais toi, Eternel, Seigneur, traite-moi comme l’exige l’honneur de ton nom, car précieuse est ta grâce: sauve-moi!

22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

Je suis, en effet, pauvre et misérable, et mon cœur est déchiré en moi.

23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

Pareil à l’ombre qui s’allonge, je m’évanouis, je suis pourchassé comme par une nuée de sauterelles.

24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

Mes genoux flageolent, épuisés par le jeûne; mon corps est amaigri, a perdu toute graisse.

25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

Et je suis devenu pour eux un objet d’opprobre, ils me regardent et hochent la tête.

26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

Secours-moi, Eternel, mon Dieu, accorde-moi ton aide en raison de ta bonté.

27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

Qu’on sache que cela vient de ta main, que toi, ô Seigneur, tu as tout fait.

28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

Qu’ils maudissent, eux, toi, tu béniras; qu’ils se lèvent, ils seront couverts de honte, et ton serviteur sera dans la joie.

29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

Que mes adversaires se revêtent d’ignominie, qu’ils soient enveloppés de leur honte comme d’un manteau.

30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

Ma bouche abondera en actions de grâce à l’Eternel; au milieu des foules, je proclamerai ses louanges.

31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

Car il se tient à la droite du malheureux, pour l’assister contre ceux qui condamnent sa personne.