Psaltaren 109
1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
To victorye, the salm of Dauid.
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
God, holde thou not stille my preisyng; for the mouth of the synner, and the mouth of the gileful man is openyd on me.
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
Thei spaken ayens me with a gileful tunge, and thei cumpassiden me with wordis of hatrede; and fouyten ayens me with out cause.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
For that thing that thei schulden loue me, thei bacbitiden me; but Y preiede.
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
And thei settiden ayens me yuelis for goodis; and hatrede for my loue.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Ordeyne thou a synner on him; and the deuel stonde on his riyt half.
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
Whanne he is demed, go he out condempned; and his preier `be maad in to synne.
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
Hise daies be maad fewe; and another take his bischopriche.
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
Hise sones be maad faderles; and his wijf a widewe.
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
Hise sones tremblinge be born ouer, and begge; and be cast out of her habitaciouns.
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
An vsurere seke al his catel; and aliens rauysche hise trauelis.
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
Noon helpere be to him; nether ony be that haue mercy on hise modirles children.
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
Hise sones be maad in to perisching; the name of him be don awei in oon generacioun.
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
The wickidnesse of hise fadris come ayen in to mynde in the siyt of the Lord; and the synne of his modir be not don awei.
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
Be thei maad euere ayens the Lord; and the mynde of hem perische fro erthe.
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
For that thing that he thouyte not to do merci,
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
and he pursuede a pore man and beggere; and to slee a man compunct in herte.
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
And he louede cursing, and it schal come to hym; and he nolde blessing, and it schal be maad fer fro him. And he clothide cursing as a cloth, and it entride as water in to hise ynnere thingis; and as oile in hise boonus.
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
Be it maad to him as a cloth, with which he is hilyd; and as a girdil, with which he is euere gird.
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
This is the werk of hem that bacbiten me anentis the Lord; and that speke yuels ayens my lijf.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
And thou, Lord, Lord, do with me for thi name; for thi merci is swete.
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
Delyuere thou me, for Y am nedi and pore; and myn herte is disturblid with ynne me.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
I am takun awei as a schadowe, whanne it bowith awei; and Y am schakun awei as locustis.
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
Mi knees ben maad feble of fasting; and my fleische was chaungid for oile.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
And Y am maad schenschipe to hem; thei sien me, and moueden her heedis.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Mi Lord God, helpe thou me; make thou me saaf bi thi merci.
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
And thei schulen wite, that this is thin hond; and thou, Lord, hast do it.
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
Thei schulen curse, and thou schalt blesse, thei that risen ayens me, be schent; but thi seruaunt schal be glad.
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
Thei that bacbiten me, be clothid with schame; and be thei hilid with her schenschipe as with a double cloth.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
I schal knouleche to the Lord greetli with my mouth; and Y schal herie hym in the myddil of many men.
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
Which stood nyy on the riyt half of a pore man; to make saaf my soule fro pursueris.
