Psaltaren 109

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

For the Chief Musician. A Psalm by David. God of my praise, don’t remain silent,

2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

for they have opened the mouth of the wicked and the mouth of deceit against me. They have spoken to me with a lying tongue.

3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

They have also surrounded me with words of hatred, and fought against me without a cause.

4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

In return for my love, they are my adversaries; but I am in prayer.

5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

They have rewarded me evil for good, and hatred for my love.

6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

Set a wicked man over him. Let an adversary stand at his right hand.

7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

When he is judged, let him come out guilty. Let his prayer be turned into sin.

8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

Let his days be few. Let another take his office.

9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

Let his children be fatherless, and his wife a widow.

10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

Let his children be wandering beggars. Let them be sought from their ruins.

11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

Let the creditor seize all that he has. Let strangers plunder the fruit of his labour.

12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

Let there be no one to extend kindness to him, neither let there be anyone to have pity on his fatherless children.

13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

Let his posterity be cut off. In the generation following let their name be blotted out.

14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

Let the iniquity of his fathers be remembered by the LORD. Don’t let the sin of his mother be blotted out.

15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

Let them be before the LORD continually, that he may cut off their memory from the earth;

16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

because he didn’t remember to show kindness, but persecuted the poor and needy man, the broken in heart, to kill them.

17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

Yes, he loved cursing, and it came to him. He didn’t delight in blessing, and it was far from him.

18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

He clothed himself also with cursing as with his garment. It came into his inward parts like water, like oil into his bones.

19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

Let it be to him as the clothing with which he covers himself, for the belt that is always around him.

20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

This is the reward of my adversaries from the LORD, of those who speak evil against my soul.

21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

But deal with me, GOD the Lord, for your name’s sake, because your loving kindness is good, deliver me;

22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

for I am poor and needy. My heart is wounded within me.

23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

I fade away like an evening shadow. I am shaken off like a locust.

24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

My knees are weak through fasting. My body is thin and lacks fat.

25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

I have also become a reproach to them. When they see me, they shake their head.

26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

Help me, LORD, my God. Save me according to your loving kindness;

27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

that they may know that this is your hand; that you, LORD, have done it.

28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

They may curse, but you bless. When they arise, they will be shamed, but your servant shall rejoice.

29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

Let my adversaries be clothed with dishonour. Let them cover themselves with their own shame as with a robe.

30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

I will give great thanks to the LORD with my mouth. Yes, I will praise him amongst the multitude.

31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

For he will stand at the right hand of the needy, to save him from those who judge his soul.