Psaltaren 109
1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
For the leader. Of David, a psalm. O God whom I praise, keep not silence;
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
for their wicked mouths they have opened against me, they speak to me with tongues that are false,
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
they beset me with words of hatred, and fight without cause against me.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
My love they requite with hostility, while for them I lift up my prayer.
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
Evil for good they reward me, and hatred for my love.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
‘Set over him one who is godless,’ they say, ‘an opponent at his right hand.
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
From his trial let him come forth guilty, may his prayer be counted as sin.
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
Grant that his days may be few, that his office be seized by another.
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
Grant that his children be fatherless, and that his wife be a widow.
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
Up and down may his children go begging, expelled from their desolate home.
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
May all that he owns be seized by the creditor may strangers plunder the fruits of his toil.
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
‘May none extend to him kindness, or pity his fatherless children.
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
His descendants be doomed to destruction! Blotted out be his name in one generation!
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
May his father’s guilt be remembered, and his mother’s sin not blotted out:
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
on record always before the Lord, and his memory root from the earth;
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
for he gave no thought to show kindness, but pursued the poor and the needy, drove the downhearted to death.
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
‘May the curses he loved light upon him, may the blessings he loathed be afar.
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
Like a garment he clothed him with curses; may they pierce to his inwards like water, and cling to his bones like oil.
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
Let them be like the robe he wraps round him, like the belt he wears every day.’
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
Be this the reward of my adversaries, of those who speak evil against me.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
But you, Lord my God, be true to your name, deal kindly with me; in your gracious kindness save me.
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
For I am poor and needy, and my heart is wounded within me.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
I am gone like a lengthening shadow, I am shaken off like a locust.
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
My knees totter from fasting, my flesh is shrivelled and spare.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
They heap insults upon me: when they see me, they shake their head.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Help me, O Lord my God, and save me in your kindness.
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
Teach them that this is your hand, and your own doing, O Lord.
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
Let them curse, if only you bless. Put my assailants to shame, and make your servant glad.
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
My opponents be clothed with dishonour, and wrapped in a robe of shame.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
I give thanks to you, Lord, with loud voice, I give praise in the midst of the throng;
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
for he stands by the poor, at his right hand, to save them from those who condemn them.
